Kulturgryningen

Veckans guilty pleasure: Pinterest!

2012-02-09T13:35:00.001+01:00

Jag tänkte att jag skulle tipsa, men samtidigt passa på att varna er för ett för mig nyfunnet forum på nätet. Tänk er en holy union mellan Flickr, Tumblr, Instagram och Twitter och ni får Pinterest! På forumet skapar du olika anslagstavlor/album som nu nålar fast/samlar allt snyggt som du hittar på nätet. Andra användare kan då i sin tur gilla eller länka dina bilder i sina album.

Det som är så himla smidigt är att du kan spara saker till dina album genom ett enkelt klick var du än befinner dig på nätet. Pinterest länkar automatiskt tillbaka till ursprungskällan. Detta är därför bland annat ett utmärkt sätt att få fler besökare till din blogg och ett perfekt ställe att finna nya bloggar att inspireras av!

Jag vill dock passa på att höja ett varningens finger… denna sida är extremt beroendeframkallande! Gyttret av ögongodiset gör att du inte kan slita dig från att browsa bland alla bilder. Min kärlek till att samla och organisera gör att Pinterest även väcker hamstraren i mig.

Planerar du att gå på diet, annan än Amerikansk, inom den närmsta framtiden så avråder jag dig även från att klicka dig in på kategorin Food & Drink. Där kan nämligen de mest frestande och galna recepten finnas. Vad sägs till exempel om Varm choklad med bourbon och BACON?! Perverst, säger jag.

Hur gör man då?
För att skaffa en konto krävs en inbjudan. Denna kan skickas från någon som redan har ett konto. Du kan även ansöka om medlemskap direkt på Pinterest. Då placeras du i kö. Det absolut snabbaste sättet att få en inbjudan är att gå med i Pinterest Facebook-grupp och skriva i din mailadress i loggen där du ber om att bli inbjuden. Min inbjudan kom då till min mail inom en minut!

Har ni kanske redan ett konto? Dela gärna med er av ert hamsterbo i så fall, genom att skicka över en länk :)

Bröllopstelegram anno 1800

2012-02-02T11:40:00.001+01:00

Är du ambitiös, fingerfärdig och begåvad med något av en konstnärlig ådra kanske du kan försöka dig på att skapa ett bröllopstelegram anno 1800 nästa gång en vän gifter sig. Dessa telegram finns bevarade hos mina föräldrar. De sändes till mina förfäder vid diverse högtidsdagar.

OPS – Olof Persson och AOD – Anna Olsdotter borde ha gift sig runt 1815. Vi snackar alltså om farfars farfars far och hans fru. Ha! Detta telegram sändes till dem från Cattarina Larsdotter uti Wreta. Hon har gått all in med saxen. Är du särkilt skillad kan du försöka dig på att efterlikna denna lyxvariant.
(Notera alltså att telegrammet sitter på en stänkmålad vägg.)

Är du inte en talang med saxen kan du nöja dig med den gamla hederliga penseln.

Ytterligare en variant från samma tid.
Kan ni notera en röd tråd i dessa tre telegram?

Ja visst: hjärtat! Vad som legat korslagt i hjärtana har jag länge funderat på och för en tid sedan fann jag svaret tack vare del äldsta bröllopstelegrammet som vi har bevarat:

Det föreställer de tio jungfrurna som omskrivs i Matteusevangeliet 25:1-13. Då jag inte är särskilt bibliskt lärd så är det ett mysterium hur jag listade ut detta. Jungfrurna hade till uppgift att möta brudgummen inför bröllopet. Med sig hade de sina oljelampor, som de håller i händerna på bilden ovan. Fem jungfrur tog det säkra före och fyllde sina lampor fulla med olja samt tog med ytterligare krus i reserv. Fem jungfrur tog endast med sig sina fyllda lampor. När brudgummen dröjde somnade jungfrurna och sinade oljan för de fem “fåvitska” jungfrurna. De tiggde olja från de fem visa jungfrurna men fick kalla handen. Under tiden då de gick iväg för att hämta mer olja kom brudgummen. De visa jungfrurna följde honom till bröllopet. När de fåvitska anlände var dörren stängd. De vädjade till herren att öppna och släppa in dem, men herren sade sig inte känna dem. Slutliga kontentan är “Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.”

I hjärtana på telegrammen är det alltså oljelamporna som ligger korslagda. En slocknad och en brinnande. Motsatsparet som i evangeliet symboliserar de fåvitska och de visa, de obetänksamma och de beaktande. Nöden och lusten.

För djuplodade tolkningar av Matt 25: 1-13 ombeds ni att Googla er vidare då jag spar vidare bibelstudier till min pension.

Trapphuset som renoverar’n glömde.

2012-01-25T23:40:00.001+01:00

Min inspiration att skriva lyser fortfarande med sin frånvaro. Väntar på att skrivarmojon ska infinna sig. Det sägs ju dock att en bild säger mer än tusen ord, så håll till godo! Hittade dessa bilder i en mapp där jag sparat diverse snyggheter som jag hittat på Hemnet. Det här trapphuset går inte av för hackor. Fondväggen, golvet, trappräcket. Grrrr!

Det göms i denna femtiotalspärla. Förhoppningsvis finns interiören fortfarande kvar orörd där inne, trots att det fått ny ägare.

Snygghetsklubben ringde och ville ha sitt hem tillbaka.

2012-01-19T17:06:00.001+01:00

Nyligen var jag och hälsade på min vän i Stockholm. Vi bussluffade runt stan och det var så himla mycket hon ville visa mig. Vi landade till slut på hennes favoritställe: Hallwylska. Där fick jag interiörnörda utan dess like. Mathissar, välvt kakel, välvt trä, blyfönsterporr. Yep, it was all there.

Men körsbäret på toppen:

BOOM!

Utställningen Vävda modedrömmar med färgsprakande vintagedräkter från Ebba von Eckermann Textilier gjorde att jag övervägde att byta min svarta kappa mot något mer flashigt. Jag hejdade mig dock!

From Loos with love.

2012-01-09T23:36:00.001+01:00

Precis när jag fick tillbaka min bloggar-mojo fick jag veta att mitt vikariat inte skulle bli förlängt efter årsskiftet. Något som jag helt hade räknat med… så även mina kollegor. Därför har jag varit seg med bloggandet igen. Idag gjorde jag min sista dag, men int e ja bitter… tänkte däremot visa några guldkorn från året som gått.

Vi börjar i Loos. Byn som efter mitt och Ulrikas besök uppnått något av kultstatus, i alla fall i mina ögon.

Varför?

Jo, på väg till Fågelsjö blev vi tipsade om enda “matstället” inom flera mils radie. Vi rekommenderades att stanna till vid Wilmars Bagarbod. Vi åkte igenom Loos och jag började fundera på om vi missat ställlet. Men ack nej! Där stod den… Wilmars bagarbarack!

Vi klev in och väntade oss någon smarrig baguette eller en saftig räkmacka. Vi fann tekakor med ost och en… håll i hatten, hamburgarbaguette!

Förvirringen var stor när vi beställde två mackor var för att mätta våra magar, (ångrar än i dag att jag inte valde den nyskapade burgarbaggen).
Känslan av att vi förstörde 11-kaffet för någon stammis när vi tog dennes bord, var påtaglig.
Älgjaktssnacket duggade tätt och högljutt.

Men satan i gatan vilket snajsig konditoridisk vi köpte fikat ur.

Och saffransbullen minns jag fortfarande med värme i hjärtat, precis som jag minns hela upplevelsen i övrigt.

Jag har för övrigt hört att semlorna på detta ställe skall vara något utöver det vanliga, kanske dags för ett återbesök snart?

Istället för musik, ögongötta!

2011-12-15T19:42:00.001+01:00

…som bob hund en gång sjöng. Hrm. I brist på ordflöde så bjussar jag på ytterligare bilder från vad jag skådat senaste månaden. Återkommer när ordlustan återfunnits!

Hälsingebygd’n.

2011-12-11T22:01:00.001+01:00

Kära läsare, jag måste säga; Vad GÖLLIGA ni är!
Era kommentarer gör helt klart att jag känner mig peppad att börja skriva igen. Jag älskar ju att skriva och att fota… så det vore väl dumt att sluta?

Nu kan man ju lugnt säga att vi har en del att ta igen.
Jag börjar med att visa lite gogötta som jag sett de senaste veckorna.

BAM! That’s all for now.

Ibland blir det inte som man tänkt sig.

2011-12-10T19:11:00.001+01:00

Här står jag, utan en tanke på att frosta av frysen…
Bilden är från i somras.
Sedan dess har det hänt en del i mitt liv.
Jag har valt att flytta.
Jag har lämnat hus, man, hundar och ett helt liv bakom mig för att gå vidare på egen hand.
Detta är givetvis förklaringen till att jag inte bloggat på ett tag.
Just nu står jag i ett vägskäl och funderar på om denna blogg skall leva vidare eller inte.
Har jag några tappra läsare kvar?
Vad vill ni i så fall läsa om här på bloggen?
Plötsligt kan jag ju inte skriva om husrenoveringen till exempel.
Men ni kanske hade något annat ämne som tilltalade er mer som ni gärna läser om fortsättningsvis?

Sayonara!

I ett hus i skogens slut.

2011-10-10T20:34:00.001+02:00

I somras stötte jag på denna gamla kolarkoja i skogen.

Ser ni dörren? Den var mindre än en meter hög, gissningsvis på grund av markhöjning. Till höger i bild syns den överväxta muren som man eldade mot. Hur kommer det sig att denna stuga fortfarande står upp och har relativt fräscht timmer?

Jo, på grund av att taket hade en begagnad skivtäckning! Såna här byggnader fascinerar mig, de är ovanliga och berättar om ett helt annat liv…i skogen. Här om veckan skrev min kollega ett blogginlägg på temat: Att bevara det förgängliga.

Finn tre fel.

2011-10-07T10:59:00.001+02:00

Resultatet då tre sällskapssjuka katter inte får följa med in och titta i bodarna.
What would Batman do?
Find a way down through the roof.
Of course.

Grafisk konst förritin…

2011-10-06T10:22:00.001+02:00

=så snygg att man smäller av.

Mysche träää blire.

2011-09-28T12:54:00.001+02:00

Jag har inte hunnit skriva något under den senaste veckan.
Varför? Jo, pga:

Datorhaveri
Jobbhysteri
Valpmani

Så jag visar istället i bilder vad jag skådat den senaste tiden.

Blindfönster.

Träkotte.

Trägnagare.

Trägumma.

Trägunga.

En åtråvärd skolplansch.

Fönsterkitt…… ursäkta, jag menar Plastic padding!

Kan någon gissa var jag vuuurit?

Fötterna i myllan, händerna i leran.

2011-09-19T20:20:00.001+02:00

Va äle dääää f’la?
Insidan på vår kakelugn ser du väl?
Aaamen varför ser man tegelstenarna då?
Joo, för att vi bränt bort leran.
Dags att fylla på alltså.

Idag efter jobbet slog jag slag i saken. Först pensla på vatten med murarborste.

Sen blanda lermjöl och sand till lagom konsistens.

Det där med lagom är knepigt… vadå lagom? Är det här lagom? Njae… lite för torrt…… tror jag.

Lika bra att testa och se vilken konsistens som funkade bäst.

Slutresultatet… inte någorlunda perfekt… men det förhindrar i alla fall att jag bränner sönder teglet i vinter.

På åttonde dagen varde det ledighet.

2011-09-18T09:17:00.001+02:00

Det här med endagarshelger är väl egentligen inte riktigt någon hit. Tvådagars kan ju kännas alldeles för lite ibland. Tack och lov så har man två bra jobb. Förra helgen var jag på hembygdsgården i Trönö och roade mig så som jag kunnat roa mig om jag var ledig.

Jag började dagen med att prata med kvigorna.

Sen dreglade jag på en art deco-inspirerad matta.

Och drack kaffe ur finporslin och åt sju sorters kakor.

Fluktade på pelargonerna och fick en planterad stickling med mig hem.

Det blev ganska sent innan jag kom hem. Mellanlandade först i Gävle som luktade mer godis än någonsin.

En helt okej jobbdag med andra ord.

Banjo for life!

2011-09-15T14:28:00.001+02:00

Sitter och nöter på med ett remissvar som helst skulle varit klart… nyss.
Passar också på att skruva upp volymen lite för denna låt då kontoren intill mitt är tomma för dagen.
Får nästan fredags-feeling!

Alla ljuvligheter jag inte köpte på lanthandelsauktionen.

2011-09-14T18:24:00.001+02:00

I väntan på fler tapetbilder kan ni få kika på vad jag inte köpte på den där auktionen, men vad sugen på.

Ett täljstenselement.

Ett ytterfoder och en låda med spårskruv. Fick tillfälligt hjärnsläpp och glömde bort skruvlådan. Snyft.

En låda med skåpbeslag.

En cigarrlåda…

Med dess riktiga innehåll!

300 blad priiima toalettpapper.

En plåtlåda innehållande “Ogräsdöd”… inget att strössla i grönsakslandet kanske.

Allt rymdes tidigare i denna lanthandel.

Kikade in genom rutan och drömde mig bort till tiden då handeln var i full gång.

Kalla mig för idiot, det har jag inget emot.

2011-09-12T21:35:00.001+02:00

Samtal som försiggick på vår övervåning förra veckan:
X: Jaha, vad ska ni göra åt den här gamla takkupan då?
Y: Öh, jaa, den ska få vara så här.
X: Jamen golvet då? Ska ni lägga masonit på det och limma på någon matta eller?
Y: Nej, det ska vi ha så här.
X: Men.. jaha? Men ni ska slipa det då?
Y: Neej, det får vara som det är, skurar vi det här så blir det fint.
X: Men de tjocka springorna mellan golvplankorna då?! Samlas det inte massa vatten där då?!
Y: (stön) Alltså, har det funkat att göra så med det här golvet i hundra år så vettja det ska funka även för oss…….
X: Ehh…………………. ja………jo…. (fortfarande mycket skeptisk).

Tänk vad man ser saker med olika ögon. Den där gamla takkupan är ju helt nybyggd och allt är helt nymålat! Golvet där uppe är förvisso gammalt, men hälften av det är nylagt då vi kompletterat det befintliga med ett annat golv från grannhuset. Tänk om Y hade berättat det, då hade X ramlat baklänges av förvåning/förfäran. Jag tyckte detta var riktigt komiskt… så länge X i fråga håller sig i från hus som jag själv värnar om.

Den där gamla takkupan då den var in progress i vintras.

Salivvarning, del 2.

2011-09-10T12:14:00.001+02:00

Om vi frågar mig är denna tapet vinnaren till övervåningen. Tolv rullar av dessa fanns i en av lådorna jag köpte. En kostnadsuppskattning säger att jag fick betala ca 175 kr för detta dussin. Det låter som en dröm, men det är faktiskt sant!

Frågar vi den jag bor med så är följande tapet vinnaren:

Han föreställer sig att den skapar en känsla av cigarrum, som tilltalar honom. För en låda med hela 24 rullar av denna tapet betalade jag 200 kr. Galet.

Vilken tapet gillar ni bäst?

No rest for the wicked.

2011-09-10T10:19:00.001+02:00

Imorgon kommer jag inte ta en välbehövlig sovmorgon efter 30-årsfesten jag ska på ikväll. Nej, jag ska upp i ottan och bege mig upp till Trönö utanför Söderhamn. Varför? Jo, i hela Sverige anordnas imorgon Kulturarvsdagar med temat Gröna platser. Vi på Länsmuseet anordnar tre olika arrangemang varav jag ansvarar för det på Trönös hembygdsgård. På hembygdsgården har projektet jag jobbar med precis avslutat sina restaureringsarbeten. Vi kommer berätta om arbetet vi utfört, visa hur man renoverar fönster samt svara på diverse frågor.

I trädgården kommer hembygdsföreningen berätta om hur de samlat in gamla växter från bygden för att sedan anlägga en trädgård som liknar ett kulturhistoriskt växtgalleri!

Är man inte intresserad av ovanstående så kan man istället gå in i den gamla prästgården och smeka en linoleummatta eller sätta sig och filosofera i Nathan Söderbloms arbetsrum.

Bor du inte i närheten av Hälsingland så kan du kolla in Riksantikvarieämbetets hemsida och undersöka om det finns något arrangemang som äger rum i närheten av där du befinner dig.

På Byggnadsvård Gävleborg kan du läsa om våra tre arrangemang.

Veckans kulturskymning, följetongen fortsätter.

2011-09-07T20:37:00.001+02:00

Jag har i hela mitt liv haft väldigt bestämda åsikter. De har bara skiftat med tiden. Mor brukade säga att jag borde bli jurist eftersom jag alltid argumenterade så passionerat om det jag ville och tyckte. Idag är det bästa jag vet att få mina fördomar krossade. Jag tycker och tror saker, men får glädjerus när jag upptäcker att mina fördomar inte stämmer.

I somras så hade jag fördomar om en husägare som köpt mitt favorithus i Hedesunda. Jag kände mig snabbt övertygad om att rätt ägare inte köpt huset. Jag ville dock inte tro att mina fördomar var sanna. Idag har jag facit i handen och är så himla besviken och förbannad över att verkligheten var värre än mina fördomar kunde ana.

Inte behöver man väl bli anklagad för att vara byggnadsvårdfundamentalist för att bli upprörd över att den nya ägaren inte har någon känsla för estetik över huvud taget? Det här med symmetri och proportioner är tydligen inget för gemene man. Gemene man tycker tydligen att det är snyggare med fabrikstillverkade sprutlackerade mdf-dörrar och fuskspröjs, istället för den äkta varan. Tänk så naiv jag var när jag trodde att detta hus inte KUNDE skändas på detta sätt. Jag inser hur fånigt det kan anses att jag blir så ohälsosamt arg över detta, vilket givetvis har med min medfödda bestämdhet att göra. Men samma egenskap gör att jag anser mig ha rätten att vara hur fånig jag vill!

Salivvarning del 1

2011-09-04T11:06:00.001+02:00

Jag hintade för ett tag sedan om att jag skulle på auktion och köpa tapeter. Då skrev jag att vi letat tapet i ett halvår… det är en underdrift. Vi har ju hållit på med övervåningen i mer än ett år nu! Jag har leeetat och letat, suktat och trånat, bestämt och ångrat. Men nu är det verkligen dags, det är så gott som endast tapet som saknas för att hallen där uppe skall vara klar. Ni kan tro att jag var målinriktad och förväntansfull efter att sett auktionsbilderna på de gamla tapeterna, där de alla låg ihoprullade med baksidan ut i hyllorna i den gamla lanthandeln. Jag såg på pappret att det var limtryckstapeter, men så mycket mer än så kunde jag inte ana.

I går kom jag alltså hemsläpandes på fem lådor med ögongodis. Bland detta tror jag att vi har hittat oss en vinnare till övervåningens väggar (!!!11%#&^½!!!11elva)
Nu är det bara att bestämma sig för en av alla sjuttioelva bårder som jag också köpte… återkommer med beslutet om ett år ;)

Slaget vid Lützen

2011-09-03T18:35:00.001+02:00

I helgen har vi besök. Dygnen går då ut på att hardcore-fiska. Igår var jag fyllde upp en kundvagn med nya fiskeförnödenheter. På kvällen åkte vi sedan och la ut nät. I morse fick vi således stiga upp innan tuppen (06:00) och åka ut och ta upp dem igen.

Dimman låg tät så det var inte helt lätt att hitta fram på vattnet.

Jag var trött men förväntansfull. Här hade vi bara plockat upp brax.

Men se på fan! En gös! Följt av en till! Och lite abborrar.
Jag lämnade rensningen åt männen, åt frukost och drog sedan iväg till Upplandskusten på auktion.
Mina inköp kan de upphov till så mycket salivutsöndring att jag tror att jag får visa dem i små portioner framöver.

Att sukta efter en tapet.

2011-09-01T09:00:00.000+02:00

Så här såg vår övervåning ut för två vintrar sedan. Allmogepanel i taket och snorgrön glasfiberväv på väggarna. På väggen har jag rullat upp en tapetrulle som jag inköpt på Tradera. Det är en tapet från 70-talet med William Morris(-inspirerat?) mönster. Den är så mild och fin i färgerna och min högsta önskan är att finna ca 6 rullar till. Jag har sedan länge givit upp hoppet. Men du kanske känner för att överraska mig?

GEMAHLÅH!

Hemlighuset

2011-08-31T19:33:00.001+02:00

På hembygdsgården i Östervåla så står den minsta timmerbyggnad jag någonsin sett. Det är ett litet dass. Det har två sittplatser som (den usla) bilden nedan visar. Vad som är lite extra roligt med denna byggnad är att den faktiskt kommer från mitt barndomshem. Då min släkt har varit engagerade i hembygdsföreningen sedan dess start så har någon kommit på den briljanta idén att skänka det gamla dasset till hembygdsgården. När jag var och inspekterade det i somras så blev jag attackerad av pissmyror så jag hann bara ta dessa bilder med min mobilkamera. Nästa gång planerar jag att provsitta det, bara myrorna har gått hädan.

Att bryta mark på latmansvis.

2011-08-30T20:16:00.001+02:00

En tidig morgon förra veckan så inspekterade jag den uppställda maskinparken i trädgården. Cirka en fjärdedel av vår tomtyta har bestått av sly och gammal bråte. Troligtvis har den aldrig varit nyttjad till annat än kompost och soptipp. Detta är dessutom tomtens bästa läge, då man har utsikt över vattnet. Samma firma som grävde vårt avlopp fick således komma hit och peta lite i marken. Grävmaskinen är inte så liten som den ser ut på bilden, det är dumpern i förgrunden som är galet stor.

Fint som snus blev det, nu syns plötsligt stenmuren och man kan ställa lite trädgårdsmöbler under eken. Här kommer vi senare att bygga ett lusthus som vi kan barrikadera oss i under myggsomrar.

Att skapa lite oreda på ön.

2011-08-29T20:48:00.001+02:00

Hela veckan så laddade vi inför kräftkalas här hemma. Dan snickrade långbord och jag kylde snapsen (=god arbetsfördelning), som jag sedan kom att försöka kurera min hals med, utan gott resultat.

Vi dukade även upp 10 meter långt bord med mat som vi gjorde vårt bästa för att tömma.

Min kompis snickrade ihop sjukt snygga partyhattar. Töntigt säger vissa, AWESOME, säger jag.

Framåt natten blev det lite suddigt.

Brorsan passade på att bjuda på hattricks. Jag fick även ursäkt att inviga min nyfyndade fotogenlampa (som syns i bakgrunden).

Snabbt sammanfattat ;)

Att mecka sig en köksfärg

2011-08-23T19:18:00.001+02:00

Jag har fått en fråga från Ulrika vad jag har för kulör på pärlsponten i köket.
Tyvärr är det inte så enkelt som att berätta vad jag har valt för NCS-kulör.

Ser ni innanfönsterbågarna? Därifrån har jag hämtat idén till kulören. Även dörrkarmarna var målade i denna gräddiga kulör så jag gissar att köket en gång haft denna färg, åtminstone alla foder.

Köket ät målat i linoljefärg och jag har målat med Gysinges. För att få fram den rätta kulören testade jag blanda en mängd olika färger men fick alltid samma resultat; bajsbrunt… dvs, inte kulören jag sökte.

Slutligen lyckades jag när jag blandade färgerna Järnoxidgul och Grön Jord, för att sedan späda det hela med vitt.

Receptet (som jag har tappat bort) tror jag är ungefär så här:

1 del Järnoxidgul
0,5 del Grön jord
10 delar Vit

(Bilden visar en ofärdig diskmaskin och en mänsklig diskmaskin som ibland kommer på besök)

Skänkskåp med marmorskiva

2011-08-21T19:04:00.001+02:00

Slösurfade lite på Blocket…. och nu plötsligt tror jag att jag är kär!
Hittade detta köksskåp, som jag tyvärr inte har användning för.
Men det kanske du har?

Köp då!

En udda tradition.

2011-08-21T17:19:00.001+02:00

Idag är sista dagen på min semester.
Den har varit suverän.
En vecka spenderades i ensamhet, vilket var mycket njutningsfullt
En vecka spenderades med vänner som var på besök, men sena kvällar med vin och sällskapsspel.
En vecka har tillägnats huset och vi har fått riktigt mycket gjort.

Endast en dag åkte vi iväg på någon form av utflykt. Målet med resan var att hämta byggställning i Örebro. Inte så semestrigt. Om förra årets enda semesterutflykt kan ni läsa om här: From Norberg with love. Lite otippat hamnade vi i Norberg även i år!

I år hade både Elsa Anderssons Konditori och Röda korset öppet, så vi passade på att besöka båda.

Jag hittade ett litet fint antikvariat som jag hittade en riktigt fin tegelstensbok om stadens bebyggelse runt sekelskiftet 1900. Yey!

När vi ändå åkte till Örebro så passade vi på att besöka Ovolin byggnadsvård.

Jag trodde stället skulle vara betydligt större än vad det var och därmed ha ett större utbud.

Några miniatyrstolar köpte jag icke, dock några penslar och linoljekitt.

Sen lastade vi på byggställning i spöregn och åkte hem. Snipp snapp snut så var den semestern slut.

Den enes bröd, den andres död.

2011-08-14T23:23:00.001+02:00

Idag hittade jag denna skönhet på en pall med taktegel. Tyvärr hade han/hon kastat in handduken så jag kunde inte fråga vad han/hon hette. Efter en hel del googlande lyckades jag dock lista ut gåtan. Skalbaggen tillhör familjen långhorningar och namnet är: Myskbock.

Som barn levde denna i barken på en gammal döende pil. Mycket spännande tyckte jag, då den gamla pilallén i Gysinge vemodigt verkar sjunga på sista versen. Den sägs vara Sveriges nordligaste pilallé och är skyddad i detaljplanen. Ändå står den och förfaller. Alltid gynnar det någon… Myskbocken till exempel.

Jordstampat köksgolv

2011-08-11T13:13:00.001+02:00

I veckan tog jag och min vän en roadtrip upp till Söderhamn och hämtade golvkaklet som hennes mor kasserat. Jag har lagt ut några plattor framför spisen på prov. Jag är asnöjd och längtar tills de är på plats på riktigt.

Idag får jag bära ut dem igen för köksgolvet skall saneras. Det bästa med skurgolv är att det faktiskt inte syns exakt hur skitigt det är. Ingen vet ju vilken nyans det egentligen ska vara i, och alla färgskiftningar i trät är förlåtande för lort. Tyvärr är kvaliteten på köksgolvet rent vidrig, föregående ägare lade in det för att sedan täcka det med linoleummatta. Någon gång i framtiden kommer vi att byta ut det. Eller måla det, men då försvinner ju de praktiska färgskiftningarna ;)

Om vi zoomar ut lite kan vi även se att jag äntligen målat de sketna listerna i salen. Bara trösklarna kvar nu.

Tapetkvalet

2011-08-10T20:51:00.001+02:00

Övervåningen har väntat på att bli tilldelad en tapet i mer än ett halvår. Jag har letat, bestämt mig, sedan ångrat mig. Att det ska vara så svårt? Allt som är gammalt är ju snyggt? Eller? Hrm. Just nu har jag nys på en auktion där ett litet gammalt tapetlaget skall säljas ut. Jag känner mig hemskt peppad och hoppas på att hitta drömtapeten just där.

(Tapeten på bilden har inget med huset i brevet att göra.)

Min mörka hemlighet

2011-07-30T21:20:00.001+02:00

Jag har något att bekänna.
En mörk hemlighet som jag inte pratar högt om…
Jag har en förkärlek till något som i tid och otid bespottas och hånas.
Ett material som folk älskar att hata.
-Amen va äle f’la lå?!?!

ETERNIT!
yep, there, i said it.

Alldeles särskilt går jag igång på kombinationen eternit/snickarglädje.

Jag gissar att det är funkisfantasten i mig.

Och den här tanken med tidslager. De fascinerar mig.

Och det här med att försöka lista ut hur huset en gång sett ut. Här kan endast skorstenen skvallra om husets forna utseende.

Vad tycker ni? Har det slagit slint för mig? :)

Sura uppstötningar.

2011-07-29T15:42:00.001+02:00

Jag har ju skrivit två inlägg om det här huset tidigare.

Tänkte låta er få en statusuppdatering om hur det går...

Så här såg huset ut idag när jag passerade och smygfotade. Mittposten i fönstret är avsågad, en innervägg är utblåst, taket är….borta. Huset är ett skal.

I rest my case…

Parkens pärla

2011-07-27T21:10:00.001+02:00

Som vissa av er kanske vet så bor vi ett stenkast från Färnebofjärdens nationalpark. Parken består av Dalälven med omgivningar. Många av de tidigare privatägda stugorna har nu tillfallit parken och är öppna för allmänheten. Vi sökte skydd från regnet i en sådan stuga på en av våra fisketurer. Och har ni sett på fantabletter vad jag fann!

Fyra Fanettstolar från Edsbyverken!

Och tidernas snyggaste laminatskiva. Grrrr.

Efter att upphetsningen lagt sig slängde vi in lite ved i kaminen och grillade körv.

Häpphäpp!

Uthusets juveler

2011-07-21T21:24:00.001+02:00

I vårt uthus står tre mopeder och bidar sin tid. Det är tio år sedan jag började mecka med den första. En Monarped från slutet av 1950-talet. När jag träffade Dan fick min vilande Monarped en kompis i Dans Speed från 1953, ännu har de dock inte fått ta en tur tillsammans. Jag fick mig en solotur på Monarpeden förra sommaren, men hann inte ens lämna ön innan det blev haveri. Vad gör man då om man har två mopeder man inte hinner få ordning på? Jo, köper en till såklart! Monarscooten är så snygg att den antagligen kommer att uppvigla ett svartsjukedrama, mopeder emellan.

“När vi är klara med huset så ska vi sätta fart på dem…” som vi brukar säga… Jolåhsåatteh.

Impulsköp – modell större

2011-07-16T19:53:00.001+02:00

Förra fredagen begav jag mig förväntansfull hem från jobbet.
Dan hade kammat hem något i hästväg från Blocket.
Något som var nio meter långt…
Två ton tungt…
Tillverkat år 1952…
av trä…
Som trivs i vatten….

En HÖGSJÖSNIPA!

När vi skulle köpa ny båt bestämde vi oss för en aluminiumeka, eftersom vi mest fiskar i forsarna. Dock har vi båda suktat efter en träsnipa. Vi bestämde oss nu att både ha kakan och äta den.

Träbåtar kan uppenbarligen lätt fyndas, då ingen verkar vilja ta sig tid att sköta dem.
Men slipning och linoljefernissa är ju inget nytt under solen för oss nördar.

Det halvfulla glaset

2011-07-13T20:39:00.001+02:00

Varje dag tänker jag “ikväll ska jag blogga”… sedan sätter jag mig vid datorn och scrollar bilder och kan inte välja vad jag ska skriva om. Eller så vill jag skriva om något, men tänker att jag först måste fota… så… he blir int så mycke fö mah.

Jag har inte heller hunnit tvätta fönstren i år… eller måla dem… eller huset.

Men spelar det verkligen någon roll när man har munblåst i de där originalbågarna som jag inte hinner skämma bort?

Österfärnebo, då & nu.

2011-07-04T21:14:00.001+02:00

Österfärnebo, så heter grannbyn och socknen som jag bor i. Samhället har blivit kallat hålornas håla, i ett tidningsreportage, något som väckte heta känslor på orten. Det ni beskådar på bilderna är Österfärnebo city, vilket kanske kan förklara varför orten benämnts på detta vis.

Då: Jordbrukskassan och Konsum.

Nu: Privatbostad och pizzeria.

Granen mellan husen har idag hunnit växa sig så stor att den skymmer villan med den snygga jugendinspirerade kupan. Ni ser annars att de andra två byggnaderna är ganska intakta. Den gamla Jordbrukskassan har förlorat en del av sin forna pampighet då fönster på övervåningen är utbytta och så kallas pensionärskuvös har landat på pizzerians tak.

Jag skulle kunna ge en tia för att gå igenom dörren på de två byggnaderna på den översta bilden, kanske lite mer.

Veckans kulturskymning

2011-06-27T20:05:00.001+02:00

Ni minns kanske det här huset som var till salu för ett tag sedan?

Idag när jag passerade det fick denna syn mig att skrika obscena ord som inte kommer att återberättas i denna stund:

……..

……...….

……..….….. numera finner jag knappt några ord.

Jag får för guds skulle hoppas att förstukvisten är nedmonterad för att senare återmonteras. Vad som dock står klart är att sockeln som den stod på är ett minne blott. Jag var lite extra förtjust i den tack vare dess arbetade detaljer.

Vad som inte heller syns så tydligt på bilden jag tog idag, med darriga händer med min mobilkamera, är att det gamla köksgolvet ligger i en hög utanför fönstret på höger kortsida.

Det betyder med högsta trolighet att detta kök även är ett minne blott.

Nu råkar det vara så att jag försöker lära mig att inte måla fan på väggen. SÅ kanske är det helt enkelt så att huset har en fylld grund, som inte kunnat andats tack vare linoleummattorna på golven. Detta har skapat röta i grunden så att bjälklag nu måste bytas ut. Kanske jobbar nuvarande ägare i övrigt stenhårt på att hålla interiören intakt. Kanske är förstukvist varsamt nedplockad och de fina stuprännorna ligger bevarade i något uthus. Kanske var det även röta i den gjutna, och numer rivna, förstukvistsockeln………………………………………. öh.

Nej……. ja’ kan int’ tro på’t………………. jag är officiellt….. upprörd.

Copycat

2011-06-23T23:14:00.001+02:00

När jag läste Karins inlägg om hennes dubbelgångare blev jag lite inspirerad att visa mina.

Under min gymnasietid fick jag ofta höra att jag var lik Shirley Manson, sångerskan i Garbage.

Likaså var jag tydligen lik Drew Barrymoore.

Det jag allra oftast fått höra är dock att jag ser ut som den här kvinnan.

Ligger det någon uns av sanning i dessa påståenden så är jag en mycket nöjd lax.

Hälsning från Hälsingland

2011-06-20T21:27:00.001+02:00

Som ni kanske räknat ut så har mitt bloggande blivit lite lidande av att jag inte längre är en student som använder bloggandet som en ursäkt för att slippa plugga. Nu är jag dock tvungen att dela med mig av lite ögongötta som jag tog del av idag. Tyvärr glömde jag min riktiga kamera hemma så ni får hålla till godo med mobilbilder.

Interiören finns att beskåda på Bollnäs hembygdsgård som jag tycker är väl värd ett besök. Bostadshuset bjuder på en mycket fin stilstudie av olika tidsepoker.

Jag kommer att få besöka en hel del hälsingegårdar i tjänsten framöver, vilket givetvis gör att jag skrattar hela vägen till banken. Imorgon bär det av till Alfta hembygdsgård. Då lovar jag att ta med min riktiga kamera för att bättre dokumentera potentiellt ögongodis.

Byggnadsprakt, deluxe!

2011-06-14T20:53:00.001+02:00

Idag kan man läsa om detta fantastiska hus här & här.
Det ligger på Norrlandet i Gävle och är nu rivningshotat. Vill ni veta mer får ni klicka för att läsa tidningsartikeln i Gävle Dagblad och på Byggnadsvård Gävleborg. Där finns fler bilder att go bananas över. Jag tänkte visa mina favoritdetaljer från huset:

Favoritdetalj nummer ett: det formpressade plåttaket!

Favoritdetalj nummer två: Det cirkelformade trapphuset. Utformningen på trappan är inte särskilt konstig, alla har vi någon gång snurrat oss ner för en trappa… Det som jag fastnar för är den spontade panelen löper i en sån här båge. Det är så snyggt!

Foto ett och två: Länsmuseet Gävleborg
Foto tre: Anna-Karin Björnström, GD

13 juni, första dagen på mitt år.

2011-06-13T21:32:00.001+02:00

Just nu firas det mest bara i detta hus.
Först var det examen.
Sedan var det anställningen.
Och idag firar vi min födelsedag!

Liljorna jag fick i examenspresent har äntligen slagit ut. De fyller huset med en ljuvlig doft.

Trots att jag redan fått så mycket fina presenter de senaste veckorna så fick jag ändå mycket fint även idag.

Och mor hade bakat den obligatoriska gräddtårtan. Den som kan räkna hur många mamma-bakade tårtor som visats på denna blogg får komma och smaka en tårtbit.

Idag skrev jag även ett inlägg här: http://www.byggnadsvardgavleborg.blogspot.com/

Ett litet dilemma

2011-06-10T18:28:00.001+02:00

Som ni kanske vet så är Gysinge-området vissa år hårt drabbat av mygginvasion. Därmed bekämpas våtområdena ibland med hjälp av helikopter och biologiska medel som tar kål på mygglarver. I år är jag så lycklig eftersom jag hittills inte sett en enda mygga………………… utomhus.

Inne i vårt sovrum däremot är det som att vakna upp i en sumpmark full av surrande och ettriga små varelser…. mygg. Detta fenomen har gjort att jag sovit extremt dåligt de senaste nätterna, men den klagosången inlägget ska handla om, utan hur i h-vete myggen kommer in i sovrummet.

Under alla år har vi haft samma problem. Då har jag inte tyckt att det varit så konstigt eftersom det även varit mygg ute. Men i år, när knappt mygg syns till ens på kvällarna, så har det gjort mig förbryllad.

Vi har ett myggfönster samt stängd dörr på nätterna. Jag har med diverse experiment tätat olika glipor där myggen skulle kunna ta sig in. Jag har därefter med kemiskt bekämpning dödat alla myggor i rummet på kvällen, och på morgonen är rummet återigen invaderat!

En inbrottsväg återstår: skorstenen. Myggorna letar sig på nätterna ned genom skorstenen och in genom vedspisen som finns i vårt sovrum. Detta konstaterade jag redan första året vi bodde här, med experimenten jag nämnde. I år har jag dock även kunnat bilda mig en teori kring detta fenomen som jag tidigare inte förstått.

På dagarna värms huset upp av den stekande solen.
På kvällar sjunker temperaturen utomhus.
Då börjar plötsligt ventilationen att fungera i huset…
Det vill säga: Värmen stiger uppåt genom murstocken.
Uppe vid skorstenens mynning strålar då värme ut i den kyligare sommarnatten.
Detta lockar till sig myggen som sedan vandrar ner mot värmekällan.

Spisens spjäll kan inte vara särskilt tätt då myggen kan passera.

Nu funderar jag på att dra ett myggnät över alla pipor i skorstenen och hoppas därefter att problemet kan bli avhjälpt.

Vad tror ni om min teori?

Sänghimmel har blivit ett måste i vårt sovrum.

Salighetens helg

2011-06-08T19:41:00.001+02:00

Ni kanske börjar fundera om jag drabbats av akut solsting eftersom jag inte bloggat på en vecka. Nejdå nejdå. Jag kan berätta om att helgen bestod av ett evigt fiskande, och firande. På söndagen åkte vi hem till mina föräldrar för att fira att de på dagen hade varit gifta i 35 år. Till min överraskning så visade det sig att den som fick de stora uppvaktningarna var jag själv. Det var dels min examen som firades, men det som var grädden på moset var ju också att jag efter min examen endast var arbetslös i två dagar. Detta flyt gjorde att samtliga var lite extra glada för min skull.

Matmodern min went all in för att fira så som man bör:

Jag vill också passa på att tacka er läsare för era gratulationer! De värmer varmt kan jag lova.

Jag drivs framåt av kraftiga vindar

2011-06-01T18:04:00.001+02:00

Idag är jag oförskämt glad.
Allting går fantastiskt lätt.
Tråkiga saker som att gå ut med soporna känns plötsligt skitroligt.

Amen, va äle om nulå?

Jo… jag har ju fått det där jobbet… som jag var på intervju inför. Jag har alltså fått jobb som byggnadsantikvarie. Praktiken ledde till en projektanställning, som sedan kan leda vidare till mer. Aldrig i mitt liv har jag haft riktigt flyt, så detta känns som starten på en ny epok. Kanske började den redan för tre år sedan när jag började arbeta extra på Centrum för Byggnadsvård här i Gysinge… och när jag sedan påbörjade min utbildning till Kulturentreprenör… Inte trodde jag väl då att det skulle kunna sluta så här bra, när jag första veckan på universitetet blev intalad att det absolut inte fanns några jobb inom kultur och humaniora. Åh, kan ni ana hur fruktansvärt nöjd jag är nu?

I ett hus vid skogens slut

2011-05-31T23:01:00.001+02:00

Efter att vi hittade den gamla ladugården så blev vi inspirerade att åka vidare på lite husjakt. Dan tog mig med på en tur längs smala grusvägar som stundtals kantades av planterad åkermark och tomma gårdstomter där endast syrener och gamla fruktträd skvallrade om att platserna varit bebodda.

Till slut nådde vi fram till slutmålet. En övergiven Korsnäsgård. Det vill säga, en gammal arbetarbostad som ägs av skogsbolaget. Dörren visade sig vara olåst så det var bara att kliva in.

Huset såg ut att ha varit bebott relativt sent. Jägare verkade även använda huset som samlingsplats under jakten.

Någon förvarande hö i hallen och på vinden så förvarades lite gamla möbler.

På de gamla gårdstomterna vi passerade på vägen har just sådana här gårdar funnit. Nu har skogsbolagen rivit dem och på åkermarken har som sagt skog planterats. Det är svårt att föreställa sig hur det som är hög och tät skog idag, en gång varit ett öppet och levande landskap. Skogsbruket ser även så annorlunda ut idag att inte ens skogen ser ut som den gjorde förr. Jag önskar så att jag kunde få mig en glimt av hur livet uppe i skogen såg ut för hundra år sedan.

En treårig epok är över

2011-05-30T23:03:00.001+02:00

Jag har som sagt utlovat ödehus… men jag är tvungen att flika emellan med foton från min dag.
Idag lade jag nämligen fram min uppsats och jag fick inte ta emot någon negativ kritik över huvud taget.
Det är med stor glädje och lättnad och även ett (minimalt) vemod jag säger farväl till detta:

Gråa korridorer.

Vackra Uppsala.

Givetvis var det värt att firas.

Med blommor…

…och en cykel!

Tack för det, Televerket!

I fokus: mor & ödehus

2011-05-29T15:57:00.001+02:00

Varje år vid morsdag brukar vi i familjen slå två flugor i en smäll. Mors födelsedagsfirande sammanfaller nästan alltid med morsdag. Jag begav mig även i år till barndomshemmet för att fira mor.

Som vanligt bjöds det på hembakt gräddtårta, i år i ovanligt stora mått då vi som gjorde anspråk på en bit var fler än vanligt.

På väg hem hann fisketuren, som vi skyndade oss hem för, bli inställd. Därför tillät vi oss själva att slå i en tvärnit när denna gamla fäbodladugård kikade fram genom skogen.

Det fanns förvånansvärt mycket foder kvar i ladugården som såg ut att ha varit i bruk ganska länge, kanske för hästar vid skogsarbete.

Knutskallarna var avsågade på den timrade delen. På timret såg man spår av extremt nött röd slamfärg samt en numrering på varje timmerstock med kolkrita, vilket berättar att stommen någon gång blivit flyttad till platsen.

Ooh, torvtak, tänker ni? Nej, sinuskorrugerad plåt ser ni väl? :p

Jag ska forska vidare (fråga min far) om denna ladugård för att få veta mer om vem den tillhör och vilket bruksområde den faktiskt haft.

Vi besökte ytterligare ett ödehus som jag kommer att tillägna ett eget inlägg. Stay tuned.

Today is a good day to die

2011-05-27T17:56:00.001+02:00

Som di kallart.
Jag har nämligen äntligen lämnat in uppsatsen och jag hann i tid! Woop woop!
Idag satte jag även punkt för praktiken så snart är utbildningen endast ett minne att bevara.
Dessutom har jag idag varit på en arbetsintervju som gick fina fisken. Och, apropå fisk så skall jag strax ut och lägga långrev för att sedan gå bort på middag. Life is sweet, med andra ord!

Kulturhistoria = livet!

2011-05-24T22:13:00.001+02:00

Idag:

Har jag inte tid att skriva särskilt mycket eftersom jag fortfarande arbetar med mitt examensarbete. På fredag är äntligen den riktiga inlämningen.
Har jag botaniserat i Länsmuseets bildarkiv och (åter)upptäckt min stora passion för fotografi som tidsdokument, samt min barnsliga förtjusning i att systematisera och organisera.
Lurade jag systemet genom att låna om böcker på biblioteket som egentligen inte kunde lånas om ytterligare en gång. Evil mastermind.
Läste jag i en bok om hur välbeställda ryssar åkte på kurortssemester till Sverige för att komma få en paus från andra världskrigets mödor.

Nu:

Skriver jag vidare om vår tids mormors-ideal.

Hejsålänge!

Bild på mina egna förfäder i Häckelsäng, Hamrånge, Gästrikland. Kolla byggnaderna, kläderna, pumpen längst till vänster och annonseringen på porten till höger. Detaljer som får mitt hjärta slå många extraslag.

En anledning till att loppis i byn är bättre än loppis i stan

2011-05-20T14:48:00.001+02:00

Den anledningen är inte den jag iklär mig. En sittihopdress, eller en så kallad jumpsuit, från 70-talet, designad av danske Tage Vanggaard. Detta är inget jag kommet att bära på anställningsintervjuer, eller på andra ställen där seriositet är huvudtemat.

Nej… anledningen till varför loppis är bäst i byn hänger där på dörren.

Idag var jag till Uppsala och lämnade in utkastet till uppsatsen. På vägen hem åkte jag in på Solrosen i Östervåla, hembyn. Jag har tidigare blivit igenkänd här av personal som läser min blogg, vilket jag givetvis tycker är väldigt kul. När jag kom dit idag så visade det sig att de hade lagt undan denna pärla åt mig:

Detta är vad jag kallar service! :) Nu visade det sig olyckligt nog att jag inte kunde ha den fina kreationen, men hoppet är ju det sista som överger människan (?).

Temafest=the shiznit.

2011-05-19T22:11:00.001+02:00

Happ, då var ännu en temakväll över. Det blev som sagt ingen Zebra-tröja denna kväll, men dock en leopardklänning. Jag fick även lufta benvärmarna och ett par mörklila pumps för första gången, så de är mycket nöjda.

Anledningen till samkvämet var avtackningen av en kollega på min praktik. Vi hade picknick i en park, åt 80-talsinspirerad mat samt fick ta del av en annan kollegas samling med nostalgiprylar från 80-talet, bland annat en viewmaster. Musiken avnjöts givetvis ur en bergssprängare i vilken kassettbanden rullade.

Jag har fastnat för det här med tema nu. Överväger att utnyttja min totalt ojämna födelsedag för en liten temafest… har ni några förslag på roliga teman?

80-talet ringde och bjöd till ännu en fest

2011-05-19T10:58:00.001+02:00

Ikväll skall Anna på 80-talspartaj igen.
Vadfalls! tänker ni.
Jomenvisstserrni! det är helt riktigt. Dock under mer ordnade omständigheter denna gång, med ett begränsat antal människor. Mannen som stod i centrum på den förra festen är inte ens bjuden.

Istället för att kämpa med det sista på uppsatsen så önskar jag att jag hade tid att attack-sticka en sån här tröja:

Eller att föna till en Salt’n’Pepa-frilla av denna stort:

Sitter även och funderar på om man måste gå med huvudet på sned en hel kväll om man väljer denna typ av hårinstallation:

Lika bra att inte riskera något och köra med rufs à la Poison:

En ljusnande framtid

2011-05-18T11:11:00.001+02:00

Ni som igår trodde att jag var bananas när jag visade materialet jag skulle sammanställa till en uppsats, så kan jag idag lugna er med att mitt sinne fortfarande är stabilt. Jag har inte hamnat på hispan och i uppsatsskrivandets högtidliga timme så kan min hjärna plötsligt fokusera och peka ut centrala punkter av relevans i allt det jag läst. Nu handlar det mest om att fylla ut allt det snillrika till en löpande text. Och det tvivlar jag inte på att jag klarar. Det finns med andra ord hopp om framtiden denna vackra dag! När detta mästerverk är färdigställt så lovar jag att skriva mer intressanta inlägg. Om ni vill får ni gärna önska ett tema redan nu!

(när jag behöver en paus i skrivandet lyssnar jag på denna låt för att pumpa upp andan lite)

If you get stuck in your examensarbete – BUSUU!

Industrialisering + postmodernitet = nostalgi?

2011-05-17T16:58:00.001+02:00

Dagens fråga: Hur skall jag lyckas sammanställa ett examensarbete med hjälp av detta på två dagar?

Jag låter er veta på fredag ;)

Vart kommer ni ifrån?

2011-05-16T21:54:00.001+02:00

Idag har jag haft krrrejzzi-mycket besökare på bloggen… ja… i mina mått mätt. Detta till följd av att jag skapade en Facebook-sida igår. Ändå förstår jag inte vilka alla ni är som plötsligt hittade min blogg. Hittills har 139 unika besökare klickat sig hit idag. Jag har haft många besökare från Gävletrakten, men även från Kambodja…

Det vore fantastiskt roligt om ni ville klicka Gilla i Facebookrutan så jag får se era ansikten. Har ni riktigt tur så fixar Facebook så att erat ansikte syns minst två gånger… någon sorts error(?) som jag undersöker. Om ni är tillräckligt många som gillar så ska jag leta i loppisgömmorna efter grejer att lotta ut till er knapptryckare.

Vill ni inte gilla kan ni alltid lämna en kommentar och berätta hur ni hittade hit :)

Att bryta mark

2011-05-16T08:53:00.001+02:00

Jag har spenderat helgen med att tjejtjura Blogger till förbättring. Det har funkat sådär. Nu har i alla fall de senaste inläggen kommit åter. Därmed tänker jag visa vad jag gjorde förutom att tjejtjura.

I år utökade vi vårt potatisland! Vi var mycket ambitiösa förra året och beställde hem jordlass och blandade jorden med lite sand. I år skalade vi helt enkelt bara av grässvålen och plöjde upp befintlig jord.

Jag ålade runt i landet hela dagen och drog rötter och plockade småsten efter jordfräsen gjort sitt. Idag stränar musklerna på alla konstiga ställen.

Sen sådde jag morot, rödbeta, kålrot, sockerärtor, bondbönor, squash och gurka. De senare skall helst förkultiveras men jag upptäckte att det gick utmärkt att så dem direkt i landet förra året. I halva landet satte vi potatis.

Jag återkommer när (om!) något grott här i pinnmon på ön.

Varning! Varning! Extremt ha-begär kan drabba dig om du läser detta!

2011-05-12T20:03:00.000+02:00

Åh helvetes jävlar, tillåt mig nu att svära en gnutta, för se på huset jag hittade idag!

Ett riktigt välbevarat Hälsingepalats i Söderhamn!

Jag tänker mig att här har en änka sovit ensam de senaste åren och har nu insett att det är dags att göra sig av med det 400 kvm stora huset.

Kanske har något av barnbarnen sovit här vid sina besök. Den avlidne mannens käppar har ställts undan i en rottingkorg.

I salen har ingenjörskollegerna till mannen en gång i tiden tagits emot.

Även om alla kakelugnar inte använts på senare dagar så har någon insett att de tillhör husets karaktär.

Den en gång så praktfulla glasverandan har kanske mest fungerat som avställningsyta sedan huset tömdes på folk. (Ser ni sjöutsikten?)

När jag såg detta tog mina ord slut och jag höll på att trilla av stolen. Ni kallar mig antagligen galen… men oavsett ålder på hus så älskar jag dessa kök! Eller låt mig säga… jag älskar särskilt masonitkök i äldre hus eftersom utformningen av köket ofta är unikt och följer det redan byggda rummets förutsättningar. Vad jag gillar mest med detta kök är bland annat takhöjden och hur köksinredningen är anpassad därefter. Jag gillar den höga spiskåpan och hur det annars treradiga 15x15-kaklet byggts på i höjdled för att sedan avslutas med den klassiska meanderbården. Jag tycker det är häftigt hur en vägg byggts precis i mittposten på ett fönster. Jag gillar hur masonitdörren gör sig mot den pampiga originaldörren. Avslutningsvis så har jag även lite svårt att motstå kulörerna luckorna är målade i. Givetvis hade jag dånat ytterligare om husets originalkök fanns bevarat, men hur vanligt är det i ett hus byggt 1896? Mer troligt hade varit ett fult Ikea-kök med räppliga luckor från 1986. Tvi!

Priset då?
För 985 000 kr är det ditt (!!!) om ingen bjuder över :)

http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3LOILVIKOGU8RSTM

Nostalgi på schemat

2011-05-12T13:38:00.000+02:00

Äntligen har jag insett stundens allvar. Det är ofta det som krävs för att jag skall kunna producera något i hemmiljö. Om ca en vecka skall mitt examensarbete vara färdigt och jag har ännu inte börjat skriva något utan värde. Tankeprocessen har dock varit igång under en längre tid och lite förarbete har jag hunnit flika in dagligen. Nu sitter jag här och går igenom årgångar av tidningar i jakten på nostalgiska spår. Vad sägs om dessa exempel?

"Tavlor från loppmarknader, en gammal stol och en hattask - inredningen i vardagsrummet är en blandning av gamla saker med själ." Sköna hem Nr 6/2005, s. 38

Det här med husens och tingens själ, har länge gäckat mig. Vad är det som är avgörande för att ett ting har “själ”?

"En doft, ett ljud eller en sak kan väcka minnen du trodde var glömda för alltid. Låt souvenirer från ditt förflutna pryda ditt hem och bli en hågkomst för mer än dig." Sköna hem Nr 5/2005, s 49

Handlar själen om minnena man själv har kring tinget? Eller skall kanske materialet i sig en historia där du själv inte varit inblandad? Vad tycker ni det är som ger ett ting en själ?

Är detta ting med själ?

Avslutningsvis vill jag dela med mig av det mest episka citat jag hittills funnit:

"Mitt i kalvarnas sommarhage har mormor dukat upp med tårta och saft under äppelträdet. Här är lika idylliskt som i en saga av Astrid Lindgren, och ingen saknar uteplatsens trätrall eller stenläggning." Sköna hem Nr 5/2005, s 101

Jag nästan garvar läppen av mig åt de små nyfikna kalvarna som ser redo ut att bita tag i närmsta handbroderade bordsduk och påbörja sitt gnagande. Jag har aldrig sett en trädgårdsmöbel i en kohage tidigare, men i sagornas och nostalgins värld är allting möjligt!

Gysinge Herrgård

2011-05-11T18:56:00.001+02:00

Jag har nördat in mig på vykort. Tack och lov så känner jag inte enorma begär att köpa allt jag ser. Jag kollar mycket på Tradera, och ofta brukar jag känna mig nöjd med att spara hem vykortet som bildfil. Det började med att jag tänkte samla på järnvägsstationer på grund av deras spännande arkitektur. Tyvärr upptäckte jag att det fanns för många järnvägsnördar att konkurrera med. Jag nöjde mig sedan med att samla på motiv som jag hade någon relation till. Givetvis håller jag främst koll efter Gysinge-bilder. Här är några vykort jag inte köpte:

Oväntad fyndighet

2011-05-10T20:42:00.001+02:00

I helgen var jag på loppis en snabbis. Jag fastnade vid detta täcke/sovsäck. Min spontana tanke när jag såg det var: ………………….AMÄH!!!

Varför undrar ni? Jo, på grund av denna klänning:

Ser ni någon likhet? En sovsäck och en klänning sydd i samma tyg. Har ni stött på exempel av detta tidigare? För mig var det i alla fall nytt.

Torpdröm?

2011-05-09T20:13:00.001+02:00

Det finns ett litet hus i Hedesunda som är fint som snus. Jag brukar gubbköra förbi det och glo så mycket jag kan. För några veckor sedan stod det massor med sopor i trädgården, och idag när jag åkte förbi satt där en mäklarskylt.

Det framgår inte riktigt av bilderna hur fint huset är i verkligheten, tycker jag.

Äntligen fick jag se insidan av detta hus, och blev faktiskt inte helt besviken!

Jag älskar blandningen mellan funkis och äldre epoker. Hur fint göt sig inte funkistapeten med den cremefärgade pärlsponten? Plåt istället för kakel vid spisen, I love it!

Kolla in linoleummattan till vänster som blivit förpassad till jordkällaren! Ha-begär!

För 350 tkr kan allt bli ditt:

http://www.hemnet.se/bostad/fritidshus-2rum-hedesunda-gavle-kommun-norra-gavlevagen-40-1642015

Jakten på den försvunna kakelplattan

2011-05-06T14:08:00.001+02:00

Läääänge länge länge har jag fluktat efter kakelplattor att ha framför vår spis. För tillfället har vi endast två räppliga brädor samt en lös plåt framför vedspisen. Typen av kakelplattor jag haft i sikte är av gammal klassisk modell som går att återfinna på många ställen: badrum, gamla industrilokaler, men allra oftast som här nedan, framför spisen i ett kök.

Även i köket på jobbet har dessa plattor gäckat mig! Formatet är 15x15 cm, och tjockleken har jag inte riktigt koll på, inte heller fabrikatet.

I helgen fick jag denna bild per mms från min vän vars mor+man grundligt håller på att renovera sitt kök. Spontant tänkte jag att det var häftigt att de valt att spara den gamla spisen samt de där plattorna som aldrig skulle bli mina. För säkerhetsskull hörde jag efter om plattorna verkligen skulle sparas. Efter lite övervägande så bestämde de sig för att de skulle bytas ut! Jag har med andra ord en hel hög med mitt drömkakel som ligger och väntar på mig strax utanför Söderhamn! Oh the joy.

Konsten att prioritera

2011-05-06T10:22:00.002+02:00

Alltid när jag är i färd med att göra jätteviktiga saker (skriva uppsats), så kommer jag på alla extremt viktiga saker som jag försummat under längre tid (utöver uppsatsskrivandet). Redan i mars tänkte jag att jag skulle planera om pelargonerna och ta sticklingar. Jolåhsåatteh.

Igår läste jag en hel bok (Hemmets århundrade, Ellen Key). Efter det kände jag mig nästan ursäktad att plantera om mina försummade blommor.

Fönstret i hallen har inte exakt samma praktfullhet som förra året. Nu hoppas jag på att de börjar växa så att det knakar och jag börjar skriva så att det smattrar. Idag ligger en bok om postmodernism på schemat. Wish me luck.

När idyll blir till kaos

2011-05-05T14:59:00.001+02:00

Det började så idylliskt.
Vid kvällspromenaden tänkte vi göra några kast med fiskespöt bakom en sten.
Det är ju nu öringen hugger som bäst.
Dock uteblev fisken så vi promenerade hemåt igen.

Mitt på banvallen möter vi då hunden som var som klippt ur Jan Stenmarks illustration. Vi gjorde allt för att försvara vår hund från den skällande schäfern. Efter en lång stund kom ägaren masandes och saknade totalt kontroll över sin hund.

Resultatet av att försöka försvara oss bidrog till ökad puls, svettningar och… ja… vadå? När vi kom tillbaks till bilen var min stjärt tajt förankrad vid fiskespöt. Jag hade ju använt spöt för att hytta åt hunden. Med adrenalinet pumpande försökte jag slita loss draget, men insåg att jag istället får införa denna dekoration som vårens nya accessoar. Vad tycks?

2001 är redan historia

2011-05-05T10:01:00.001+02:00

Kan ni tänka er att bara för 10 år sedan så behövdes det förklaras vad en digital bild var? Då lagrade man sina digitaliteter på en diskett. Digitalkamera var få förunnat. Det minns jag själv från just den tiden då jag gick Fotografiska linjen på Gymnasiet. Det fördes heta diskussioner om digitalfotograferingens vara eller icke vara. Vissa ansåg att digitalt fotografi var FUSK och andra menade att det snarare öppnade upp för nya estetiska möjligheter. Dessa diskussioner förde vi så sent som 2003… det är ju faktiskt… nyss… eller?

Har ni förresten hört att det finns barn som är födda så sent som på 1990-talet… som redan hunnit ta examen? Omöjligt! Barn slutade ju födas 1984… trodde jag… jag har ju alltid varit yngst? Eller?

Åh, detta förvirrade liv för en åldrande kvinna.

From Hälsingland with love

2011-05-04T18:17:00.001+02:00

Igår var jag på ett nördseminarium om gammalt fönsterglas i Bollnäs. Det var mycket intressant och ett blogginlägg kommer att skrivas kring detta på ByggnadsvårdGävleborg. På vägen hem passerade vi denna gård längs väg 272, mellan Lingbo och Bollnäs. Jag slet upp kameran och fotade i farten, som vanligt. Allting på gården var i lite miniformat och jag blev fascinerad över att allt såg så orört men prydligt ut. Hur kommer det sig att en gård som denna fått vara i fred? Känner ett enormt begär att få reda på gårdens historik.

Gysinge i mitt hjärta

2011-04-28T10:44:00.001+02:00

Förra veckan skrev jag ett blogginlägg på Byggnadsvård Gävleborg om min syn på Gysinge som ort. Klicka gärna på länken för att läsa det.

Igår på en kvällspromenad med hunden så blev jag ännu en gång helt euforisk över hur vackert det är på platsen där jag bor, särskilt vid denna årstid. På de betesmarkerna har det saftiga nya gräset precis börjat växa. Marken är även beströdd med tusentals vitsippor. Vattnet både forsar och porlar lite överallt. Alla färger är så rena och klara och till och med långtradartrafiken på broarna över älven ter sig vacker i kvällssolen. Om till och med min usla mobilkamera lyckas fånga lite av det jag talar om, så kanske ni kan försöka föreställa er om hur suverän verkligheten är?

All work and no play makes Anna a fun girl.

2011-04-27T17:23:00.001+02:00

Idag har jag fluktat på hus och socialiserat hela dagen, lite trevligt ombyte från kontorsarbetet. Jag fick dessutom besöka hus som jag åkt och trånat efter i Österfärnebo. All is good, med andra ord. Må denna praktik aldrig upphöra.

Nya hyllplan i köket

2011-04-23T10:50:00.001+02:00

I vårt hem går det mesta i snigelfart. Denna hylla började vi snickra för….. länge sedan. Den är ännu inte färdigmålad, och jag gissar att den får duga som den är ett tag till. Igår satte vi i alla fall upp den, och helt plötsligt fick en massa saker en given plats. Nu slipper vi flytta dem från ställe till ställe. Halleluja…. prisad vare hyllan.

Mattsvart kakel = helvetet på jorden?

2011-04-21T14:11:00.001+02:00

Jag har inte fått det bekräftat från säkra källor ännu, men det finns en möjlighet att svart, matt kakel kan vara satans påfund. Tänk dig att du ber om syndernas förlåtelse, men får kalla handen. Du ställs vid din död inför två möjligheter: spendera en evighet i skärselden, eller städa mitt badrum tills det matta, svarta kaklet ser sprillans nytt ut, för att sedan få vila i frid.

“Haha, städa ett badrum eller leva som en plågad själ?”, tänker du, och väljer givetvis städningen. Det du inte vet är att båda alternativen resulterar i samma sak. Badrummet blir din skärseld. Kaklet kommer nämligen aldrig att bli rent, och du är dömd till att skrubba för all evighet.

Vårt hem har inte ovanligt kalkrikt vatten, ändå ser kaklet ut som att någon pudrat mjöl på väggen låtit vatten skölja av delar av det. På det vita kaklet syns det givetvis inte. Jag vet inte om det är den matta ytan som gör att det är så svårt att rengöra eller om man helt enkelt bara bet i det sura äpplet när man valde färgen.

Bilden visar när operation rengöring redan är påbörjad. Givetvis blev resultatet ett misslyckande.

Torpilicious, baby.

2011-04-21T10:38:00.001+02:00

Genväg är senväg?
Igår var jag ute och vinglade på Vinnersjö-vägen. Jag låg lite efter i schemat och skulle hem till en vän på middag. Självklart såg jag tusen fina hus som jag ville stanna och fota… men tack vare att vägen är så krokig och smal så tänkte jag först på trafiksäkerheten. Som bekant brukar jag ju inte stanna och fota. Detta var det enda jag hann dokumentera i farten. Ha överseende med den lutande horisonten :) Det lilla brygghuset är så himla gulligt.

Att mecka sig en panna kaffe

2011-04-21T10:05:00.001+02:00

Ni vet att etter gammört så kokade man ju sitt kaffe på spisen. När jag träffade Dan levde han lite etter gammört. Jag införde dock snabbt min bryggare i hushållet. Fyra år senare har min bryggare blivit utförd igen. Listig som en räv så donerade någon min bryggare till ett fikarum. Nu är således den gamla emaljkannan avdammad och åter i bruk. Jag tror den är ett arvegods från kokarens mormor, och härstammar ursprungligen från Finland. Kaj Franck har nämligen designat den för Arabia.

Det är lite meckande och passande när man ska koka kaffe.

Först ska vattnet kokas upp.
Sen bönor hällas på... hur mycket är det ingen som vet. Lagom är det gällande måttet.
Sen skall man låta vattnet sjuda, dvs inte koka, så att bönorna sjunker ner från ytan. Kokar kaffet så bösar (<--kokar) kaffet snabbt över.
Pannan dras sedan av från plattan så sumpen sjunker till botten.
Har man mycket kaffe i kannan så kokar sumpen upp i pipen, därför kan man slå tillbaka första skvätten kaffe i kannan.
Har du bråttom: slå upp kaffet genom en kaffesil.

Är man inte kinkig så gubbkokar man på sumpen tills kannan är halvfull. Med andra ord återanvänder man sumpen när man ska koka nytt kaffe… gång.. på gång… på gång.

Snart i en takkupa nära dig

2011-04-18T22:21:00.001+02:00

Till sommaren har vi beräknat att övervåningen skall bli klar.
Johlåhsåatteh.
Då kommer vi sitta i den nya takkupan och läppja på en kall öl och bara njuta av grönskan utanför fönstret och av att allt är färdigt inomhus.
Johlåhsåatteh.

Kunglig vintage

2011-04-15T18:32:00.001+02:00

I dagarna öppnade Livrustkammarens utställning Kunglig vintage. Fokuset ligger på 50- och 60-talets kungliga garderob.

Denna utställning måste jag helt klart besöka, och kanske även köpa boken… som kan beställas här:

http://www.kungligvintage.se/

Husmo’rn och släktgår’n

2011-04-15T10:58:00.002+02:00

Den största belöningen med att blogga är att läsa alla kommentarer. Det råder alltid lite spänd förväntan när jag ska kolla mailen, dit kommentarerna vidarebefordras.

Efter min Norrbottensresa fick jag bland annat den första riktiga bloggkommentaren från mor:

Anonym sa...

Otroligt fint Anna!
Tjusiga bilder!
Kram H-mor

H-mor står för Husmor. Tidigare har husmor kommenterat min blogg via mail eller telefon. Denna kommentar är alltså ett stort steg för människan :)
Under samma inlägg fick jag även en annan kommentar:

where the forest end... sa...

Du!
Nu tänker jag länka din blogg! Antar att det är helt ok?!
Vill minnas att jag sett bilder från ditt barndomshem eller så här, en massa bilder från ett fantastiskt hus i tjusigt skick, kan det stämma?
Får man önska mer sånt?? :)
Charlotta

Givetvis får man önska mer sånt. Jag skulle faktiskt villa uppmuntra er alla att önska mer! Önskningar gillas starkt.

Därför tänkte jag bjuda på exteriören på detta hus, som jag faktiskt aldrig visat:

Huset byggdes 1815 efter att hela byn brunnit ned två år tidigare. Det har stått obebott sedan 1934.

Rakt över gårdsplanen ligger portlidret med tillhörande pigkammare samt visthusbod.
Stigen som rundar gårdsplanen leder från mina föräldrars hus ut till ladugården. Den är smal, vältrampad, skålformad och helt gräsfri. När jag tänker efter har jag aldrig sett en sådan väldefinierad stig någon annanstans. När det var riktigt lerigt på våren så minns jag att jag brukade hasa med stövlarna på de ställen där gräs hade börjat gro. Nu räknar jag med att H-mor tar det ansvaret…… ;)

Dagens jackpot-fynd

2011-04-14T15:57:00.001+02:00

Länge har jag klagat över Biståndsgruppen i Valbo. Mitt gamla klädfyndarställe har gått och blivit orimligt dyra på vintagekläder. Det var med motvilja jag åkte in för en titt idag.
Jag gick snabbt igenom samtliga avdelningar innan jag gick till kläderna. Och där… på en hylla längst ner i ett hörn såg jag precis det mina ögon sökte!
Två maffiga Gunilla-krukor från Upsala-Ekeby, samt en i mindre storlek. Vet ej exakt vilka modeller det är. Jag hade några Gunilla-krukor sedan tidigare, så jag blev extra glad när jag även hittade den turkosa outsidern, som jag inte minns namnet på. Någon som vet?

Krukorna kostade 5-30 kr styck.

Jag hittade precis som misstänkt inga kläder, men en liten vit handväska med marinblått foder. Inuti hittade jag en liten urklipps vers från en dödsannons:

Hur skönt att i ålderns och levnadens höst
får lägga sitt huvud till vila
och njuta den som som ger ro och tröst
och bort från skuggorna ila

Hade jag inte funnit versen hade jag antagligen inte köpt väskan. Men nu slog jag till för tre tior.

Att återanvändning är miljövänligt har jag alltid varit medveten om. Dock har jag inte vetat exakt hur miljövänligt. På en broschyr som fanns att läsa i butiken stod följande:

Köper du tre plagg (vikt ca 1 kg) så sparar du miljön med:

350 liter vatten
1 kg kemikalier
Energi som motsvarar vad som krävs för att koka 300 pastaportioner

Jag får god lust att väga mina kläder och räkna ut hur mycket energiförbrukning jag egentligen besparat världen. Vore intressant att se en liknande uppskattning kring inredning.

From Norrbotten with love

2011-04-12T20:21:00.001+02:00

Nu är jag hemkommen från norrlandstrippen. Jag kan lova att vi har haft det fantastiskt fint! På onsdagskvällen hann vi upp till Umeå och lyckades hitta stadens sista lediga hotellrum. Note to self: kontrollera att det inte pågår någon riksstämma på orten du tänkt bo.

På torsdagen upptäckte jag att jag glömt minneskortet till kameran hemma. Drabbades av akut bitterhet innan jag i Arvidsjaur fick möjlighet att köpa ett nytt minneskort. Under tiden fick jag fota med min gamla pocketkamera som jag råkat få med mig hemifrån.

Vi avverkade totalt ca 240 mil på resan, vilket bidrog till att det i vanlig ordning blev en hel del fotande genom bilrutan. Här är några smakprov:

Vi passerade en hel del orter med suspekta namn.

Glommersträsk erbjöd en del överraskningar så som: en kultig mack, en kultig biograf och en man som inte kunde sluta stirra på oss sörlänningar inne på ICA-butiken.

I Jokkmokk skådade jag en hel del fina byggnader, vissa med tillhörande neon-skylt.

När vi hade ca 2 km kvar till Spadnovare som var slutmålet under torsdagen så visade det sig att grusvägen vi skulle åka på hade förvandlats till lerväg. Efter ett tappert försök blev vi tvungna att vända.

Som tur var så har samtliga i Dans kontaktnät en stuga i trakterna. Vi fick därmed låna denna istället.

På kvällen spisade Dan stekt palt i “uteköket”.

Anledningen till att vi brände så många mil på resan var delvis att vi begav oss till Stora sjöfallet för att betrakta de lappländska fjällen. Tyvärr kan inte bilden beskriva hur fagert det var.

Efter en dagstur till Stora sjöfallet begav vi oss mot Bredsel för övernattning och fick på vägen ner skjuts upp till Spadnovare för en snabb titt, då vi själva inte tagit oss fram. Jag noterade att vi måste återvända till detta fagra ställe en annan gång.

På kvällen blev det skoteråkning på skotrarna vi hämtat uppe i Spadnovare.

Gästvänligheten vi bjöds på under dessa dagar går till världshistorien. Vi bjöds på gratis husrum, fantastiskt god mat, lika god dricka, bastning, sightseeing, en sjutusandes 30-årsfest, trevligt sällskap och tusen komplimanger och snälla ord. Dessutom fick jag ett alldeles eget renskinn av Dans supersnälla vän. Det känns nästan vemodigt att komma hem igen, och nu är projekt stugletning Norrbotten inlett.

Mot Norrbotten!

2011-04-06T14:31:00.001+02:00

Nu drar vi till Norrbotten!
Det är dags för ytterligare ett 30-årskalas.
Vi tänker pressa så långt vi hinner ikväll och imorgon åker vi vidare Spadnovare. Sen på fredagen rullar vi ner till Piteå där festen kommer att hållas.
Återkommer på tisdag! :)

Mattmars hotell

2011-04-04T22:11:00.002+02:00

För exakt ett år sedan så hade vi varit till fjälls uppe i Kolåsen, Jämtland. På vägen hem så tog vi en avstickare och slog i tvärnit när vi passerade Mattmar. Precis bredvid vägen låg denna vissna blomma. Jag skrek rakt ut av förtjusning. Hotellet i Mattmar hade helt klart sett sina glansdagar, men "patina” som denna är ju oemotståndlig. Jag kände en hastig sorg över att ingen verkade ta hand om huset.

Vid en googling upptäckte jag att jag hade fel.
Likt en askungesaga så berättas det i denna artikel om att byggnadsingenjör Erik köpt huset för 75 000 kr och planerar att restaurera det till dess forna glans. Tyvärr kan jag inte finna någon nyare information än den från 2009. Det hade ju varit så intressant att se om drömmen börjat förverkligats. Är det ingen av mina läsare som varit på dessa breddgrader och snokat?

Fula baksidor av boendet

2011-04-01T12:01:00.001+02:00

Livet i lägenhet har sina för- och nackdelar.
Så som jag ser det nu så är det så gott som bara nackdelar.
Jag letade i lite gamla bildmappar, och listan kan göras lång på nackdelar, men jag hittade få fotodokumenterade. Här har vi dock en:

Persienner… en stor fördel tänker ni? Nej, fi fän! Jag hade nästan förträngt denna hemskhet. Fula, trasiga och opraktiska, det är min erfarenhet av persienner... Länge leve rullgardinen!

Att bo i hus har givetvis även sina nackdelar… som när spisen röker in till exempel. Men bara fröjden att få elda väger faktiskt upp tyngden av sotlungan.

Livet som bondjänta

2011-03-31T12:22:00.001+02:00

När jag var ung (tonåring) tyckte jag det stundvis att det var hemskt skämmigt att mina föräldrar var bönder. Det var ju inte coolt att vara “bonnig”. När jag slutade gymnasiet började jag dock känna en stolthet över att kunna titulera mig som “bondjänta”. Att vara uppväxt på en bondgård tror jag skapar en slags rejälitet. Väldigt mycket kunskap kommer gratis genom att man lever nära naturen och får inblick i så många arbetsmoment. Jag lärde mig inte mycket om att vara street smart, men jag kan snabbt identifiera en udda fågel vid fågelbordet på grund av dess rörelsemönster. Jag har en bra känsla för var man kan hitta olika svampar i skogen. Och jag vet hur man lockar och läser en ko.

Jag bär dock på en kluvenhet som gör att jag förstår människor som är emot jakt, samtidigt som jag förstår jägarna. Jag förstår vegetarianer samtidigt som jag förstår dem som väljer att äta kött. Jag har en tolerans för folk som väljer att torka av snus på byxbenet, men även dem som väljer att omge sig med klinisk renhet.

Jag har sett båda sidor och jag försöker att inte fördöma någon. Jag känner laglösa jägare från Sveriges nordligaste breddgrader och jag känner tjejer som är uppväxta i välbärgade hem på Östermalm. Jag tycker om dem alla, men jag står i mitten. Att bjuda hem dessa människor på middag skulle kunna bli hemskt spännande, men även väldigt obehagligt.

Jag tänkte ge er en liten inblick i miljön som format mig, och som jag själv tror har hjälpt mig att se båda sidorna av myntet. Bilderna är tagna när jag gick på gymnasiet och skulle göra ett litet reportage om ett företag.

1. Vi hade hemskt många ladugårdskatter ibland. Så fort de såg min mor komma med kattmatshinken i handen kom de rusande. På hösten dog ofta många av kattungarna, ibland alla. De hade alla egna namn och karaktärer, och det var givetvis sorgligt varje gång.

2. Korna stod bundna vid stillbordet där de utfodrades. Detta är sista korna som vi hade med horn. Ekonomi gjorde att vi sedan avhornade korna, man fick nämligen avdrag på priset för en ko med horn. Avhorning sker när kalvarna är små och hornen precis börjat växa. Då brännstämplar man hornen för att stoppa tillväxten. Jag minns att jag tyckte det var lite sorgligt, korna förlorade ju en del av sin karaktär.

3. Jag och min favoritkatt, som alltid svarade på tilltal. Man kunde prata med honom hur länge som helst. Tyvärr blev han överkörd.

4. Vi hade 24 kor och mjölkningen skedde dessa mjölkmaskiner. Jag har för mig att vi hade 4 stycken.

5. Kalvarna stod i kättar och vi blandade pulvermjölk åt dem när de blev större. Men när de var små fick de först dricka råmjölk från mamman och sedan vanlig sötmjölk som med tiden blandades ut med pulvermjölk.

Mina föräldrar sålde mjölkkorna 2003, men hade då börjat avla fram köttdjur. Idag är ladugården full med köttdjur och kalvarna springer fritt och och diar äter allt som kommer i deras väg. Under sommarhalvåret går alla djuren ute dygnet runt vilket gör att arbetsbördan minskat ganska mycket sedan mjölkkorna såldes.

Frågor på det? :)

80-talsfesten

2011-03-29T10:55:00.001+02:00

Överlevde hon festen, har ni kanske tänkt?
Nu först börjar det kännas som att jag faktiskt gjorde det.
Allt blev väldigt lyckat och 80-talstemat var en hit.
Jag önskar att jag kunde visa hur snygga alla 60 gäster var, men ni får helt enkelt tro mig.

Lite av dukningen innan alla har satt sig till bords.

Mor hade gjort en riktig Dan-tårta och timrat in en öl. Samt lagt på älgar på timret.

Själv hade jag noterat vilket år herrn fyllde.

Här hänger min dödssnygga man i vår dödsnygga bar, som han snickrade ihop. Erikshjälpen lade sista finishen med tyget.

Efter mat, tårta, kaffe, tipsrunda och solouppträdande på dragspel blev det livemusik och lite dans.

Jag ska se om jag kan skaka fram en bild på min egen outfit… men sånt glömmer man ju att dokumentera när man är bakom kameran. Himla dumt.

Ett blogginlägg om ett blogginlägg

2011-03-22T21:30:00.001+01:00

Idag fick jag skriva mitt första blogginlägg på bloggen Byggnadsvård Gävleborg.

Det finns att läsa om ni klickar HÄR.

Stentvättad orgie

2011-03-21T21:45:00.001+01:00

Idag började jag min efterlängtade praktik på kulturmiljöavdelningen på Länsmuseet i Gävle. Det ser ut som att jag har en givande vår framför mig! Just nu är det dock lite hetsigt. Ska läsa 800 sidor tills på måndag.. och skriva ett PM på fem sidor, inför uppsatsen.. samtidigt ska jag försöka styra upp festen. Håller på och meckar med grejer varje kväll istället för att läsa det jag bör. Ikväll har jag fixat bordsplaceringskort. I helgen satte jag ihop en avskalad meny. I morgon skall jag till Erikshjälpen och sniffa efter ett par slitna högskaftade sneakers till Dan’s stentvättade orgie som han skall bära på festen.

Tack för era kommentarer om temat!
Jag gillar tanken på att alla släpper loss lite extra när man kommer till festen “in disguise”. Jag ser framför mig hur Dan dansar robotdansen och far moon-walkar! Lovar att fotodokumentera om det händer.

80-talet ringde och ville ha sin fest tillbaka

2011-03-18T13:10:00.001+01:00

Nästa helg smäller det.
Då anordnas det 30-årsfest av stora mått.
Jag har tidigare nämnt att festen skall ha 80-talstema.
Först nu har jag börjat ta det hela på sådant stort allvar att jag inte kan koncentrera mig på skolarbetet. Festen är det enda som snurrar runt i huvudet.
65 gäster är det som kommer.
Det bli 3-rätters middag, liveband och öppen bar.
Min outfit är tack och lov redan spikad.
Att hitta kläder till Dan är svårare.
Folk var helt enkelt inte 2 meter långa och vägde över 100 kg på 80-talet!

Tänk vilken hägring att få se min käresta i samma outfit och posé som killen till höger.
Kvällen skulle vara gjord!

Har ni kanske en Miami Vice-outfit, storlek större, som ligger där hemma och längtar efter att få komma ut på fest?

Har ni idéer och förslag kring kläder eller aktiviteter för en kväll som går i 80-talets tecken?
Vad vill ni minnas var hett under tiden?
Hur såg ni ut?

Mama got herself some bling

2011-03-17T18:55:00.002+01:00

Till min glada överraskning så gick jag omkring och föreställde mig att det var onsdag idag. Så när jag skulle åka och handla blev jag så förvånad över att loppisen var öppen. Då kom jag på att det var torsdag.

Det firade jag med att köpa lite bling till den kommande 30-årsfesten som skall ha 80-talstema. En scarf, ett par örhängen, en brosch och ett berlockarmband för 10 kr stycket.

Sedan hittade jag en bunt galgar för en tia och ett häfte från Marks med diverse stickbeskrivningar från 1952, för en femma.

Jorden anropar husmor!

2011-03-16T21:05:00.001+01:00

Nästa helg kommer 62 personer hit till Gysinge för att fira att min andre hälft fyller 30 år. Vi kommer att ha ett flertal nattgäster här i huset och med tanke på vilket kaos vi lever i så överväger jag att lösa in denna guldbiljett jag fick av min mor i julklapp.

1 gånger 190 minuter storstädning.

Jag överväger att mixtra med ettan. Kanske göra om den till en 7:a, eller kanske skriva dit en till etta?

Myrornas, allt är förlåtet!

2011-03-15T10:12:00.001+01:00

För två år sedan besökte jag Myrorna i Uppsala. Under min gymnasietid hade jag handlat mycket på denna butik. Jag blev så enormt besviken vid mitt återbesök. Priserna var inte alls på fyndnivå, och allt som kunde benämnas vintage kostade multum, även om det var trasigt och fläckigt. Sen dess har jag hållit mig ifrån denna butikskedja.

Tills nu.
Sedan Myrorna öppnade i Gävle har jag endast hunnit med två besök, det senaste igår. Och vad säger man när man kan inhandla såna här klänningar för 85 kr styck?
Jo, då är allt plötsligt förlåtet!

Skidutrustning: gammalt möter nytt

2011-03-14T13:35:00.001+01:00

I somras ropade jag in en låda med diverse accessoarer på en auktion. Jag har tidigare berättat om frisörinredningen på samma auktion. I lådan fanns ett par skidbyxor som verkade vara mycket sparsamt använda. Materialet är en blandning av nylon och ull, och kallas enligt lappen för stretch cord. Finns det en svensk motsvarighet för detta uttryck så har jag ännu inte funnit det.

Hade det inte varit för hällorna under foten så hade dessa stiliga byxor med sina pressveck kunnat passera som tighta kostymbyxor. I dagens sportbutiker får du nog anstränga dig om du ska hitta ett plagg med pressveck. Eller ett plagg som behöver kemtvättas! Estetik och funktion går ju som känt inte alltid hand i hand.

Slånkdag

2011-03-12T18:30:00.001+01:00

Idag har vi en slånkdag här hemma. Vi har uppvaktat syster som fyller år.

Mor hade bakat standardtårta.

Svågern hade också bakat tårta. Plus att det bjöds på tusen småkakor.

När vi kom hem åkte vi och och beundrade lasset med övergrovt timmer som the man hade fått levererat.

På vägen hem hann vi även med en loppisbesök. Jag hittade en tavla som visade sig vara ett nothäfte när jag tog ur den ur ramen. Satte in den i en annan ram jag köpt på samma ställe för länge sedan.

Under dagen har vi även hunnit tända en brasa, modell större, på gården och grillat korv. Nu nalkas det levergryta och rödvin hos svärmor. Kanske slutar kvällen med lite kortspel.

Klappa takten alla bloggarbarn, bloggtips, bloggtips hela dan!

2011-03-11T13:34:00.001+01:00

Jag blir alltid lika till mig när jag hittar bloggar som jag känner att jag får ut något av att läsa. Just idag har jag hittat två faktaspäckade bloggar.

Blogg nummer ett heter Lessons from the baglady.
Den handlar om en loppisfyndande lady som fördjupar sin kunskap i varje fynd och samlar denna kunskap på sin blogg. Även annat trevligt för funkisfantasten utlovas Klicka på bilden för att botanisera er vidare i bloggen.

Blogg nummer två heter Rävjägarn.
… jag vet inte var jag skall börja. Under de olika ämnesflikarna som kan skådas på bilden ovan så finns material som kittlar mina smaklökar in absurdum. Klicka tex på Musik-fliken och avnjut skön blues samtidigt som ni i nytt fönster scrollar bland de vackra bilderna på t.ex. fliken Glesbygden. Det är i alla fall vad jag sysslat med senaste timmen.

Vintageklänning på ett fat

2011-03-11T11:26:00.001+01:00

Idag kom en mumsig klänning med posten. Köpte den hos Garderobsbutiken här om dagen.

Broderiet är så sött att man vill äta det med sked.

Badrumspärla

2011-03-10T11:05:00.001+01:00

Hemnet kan vara en sann inspirationskälla. Jag surfar på sidan ganska mycket och kollar alltid de billigaste fastigheterna först. Dessa säljs ofta som “renoveringsobjekt”. Dessa hus som man själv inte skulle vilja röra ett enda ytskikt i. Detta badrum är så osannolikt häftigt att jag skulle kunna tänka mig att flytta in på direkten. Synd att jag hittade bilden ett år efter att vi byggt vårt badrum från scratch. Idag hade vi valt bort helkaklat på stört.

Sailormode anno 1990

2011-03-09T14:08:00.002+01:00

Det här med marint mode, har det någonsin varit omodernt? Jag tycker att man kan finna plagg från varenda årtionde som är marint inspirerat. 1990 var året då det marina modet höll fanan högt. Detta är jag (i mitten) och mina syskon. Det är skolavslutning med jag hade ännu inte börjat skolan, utan gick ännu bara på lekis. Eller vad säger du mamma? Jag vet ju att du läser, och att det är din skugga nere i högra hörnet. Minns jag fel? Bilden ser ju inte ut att vara det obligatoriska morgonfotot hemma i trädgården. Vad är det egentligen som får oss att se så ofokuserade ut? Vem skrattar V åt?

Jag minns hur som helst att vi köpte hatten i Gävle, men den hade ett aprikost band som inte matchade den strikta färgskalan. Vi köpte sonika ett marinblått band och jag minns hur du funderade länge över vilken bredd på bandet som skulle bli snyggast. Det var den första och sista hatten jag burit i officiella sammanhang.

Uppdatering: Mor meddelar att detta inte alls är på skolavslutningen, trots att samma kläder bars då. Detta är i Aspnäs och jag har precis upplevt mitt första bröllop.

Hemmets Lag anno 1964

2011-03-08T14:03:00.001+01:00

Är det denna lagstadgning man skall vifta med när mannen kommer hem idag?

On tour: Skid… Row?

2011-03-07T22:38:00.001+01:00

I morse kände jag mig ovanligt fräsch. Kanske berodde det på att jag somnat innan klockan hunnit byta dygn. Kanske berodde det på att en massa muskler stränade på ett skönt sätt. Kanske berodde det på solbrännan på kinderna som vårsolen producerat. Söndagen spenderades nämligen åt en fin skidtur runt ön. Pocketkameran hängde med i bröstfickan.

Stannade och åt torkat renkött, drack kaffe och solade vid fäbodvallen som är fager året om.

Jag har kittad med sprillans skidutrustning.

Isen är inte så tunn som bilden vill ge sken av.

-Dude, where’s my boat?!
-Öh, ja, du “glömde” å ta upp’an!
Till och med motorn satt fastfrusen i isen.

Drömstället med drömläget.

Nu hoppas jag på lite med kyla så att snön stannar ett tag till.

Angling pågår

2011-03-05T08:30:00.000+01:00

Detta är ett tidsinställt inlägg. Vid tidpunkten detta publiceras så står jag på jobbet och är lite bitter över att jag inte får leka med de andra barnen. De som är ute på isen och anglar. Kanske skiner solen så gott att de kan skotta sig en grop i snön och ta av sig jackan och götta ner sig på ett liggunderlag. Troligtvis nappar det inte så bra, men vad gör det när de kan elda, dricka varma drycker och snacka skit.

Själv står jag och drar den där gamla visan om hur man egentligen skurar golv med linoljesåpa samt hur man blandar färg med procentsatser. Jolåhsåatteh.