Trapphuset som renoverar’n glömde.

Min inspiration att skriva lyser fortfarande med sin frånvaro. Väntar på att skrivarmojon ska infinna sig. Det sägs ju dock att en bild säger mer än tusen ord, så håll till godo! Hittade dessa bilder i en mapp där jag sparat diverse snyggheter som jag hittat på Hemnet. Det här trapphuset går inte av för hackor. Fondväggen, golvet, trappräcket. Grrrr!

 

Det göms i denna femtiotalspärla. Förhoppningsvis finns interiören fortfarande kvar orörd där inne, trots att det fått ny ägare.

Snygghetsklubben ringde och ville ha sitt hem tillbaka.

Nyligen var jag och hälsade på min vän i Stockholm. Vi bussluffade runt stan och det var så himla mycket hon ville visa mig. Vi landade till slut på hennes favoritställe: Hallwylska. Där fick jag interiörnörda utan dess like. Mathissar, välvt kakel, välvt trä, blyfönsterporr. Yep, it was all there.

Men körsbäret på toppen:

BOOM!

Utställningen Vävda modedrömmar med färgsprakande vintagedräkter från Ebba von Eckermann Textilier gjorde att jag övervägde att byta min svarta kappa mot något mer flashigt. Jag hejdade mig dock!

From Loos with love.

Precis när jag fick tillbaka min bloggar-mojo fick jag veta att mitt vikariat inte skulle bli förlängt efter årsskiftet. Något som jag helt hade räknat med… så även mina kollegor. Därför har jag varit seg med bloggandet igen. Idag gjorde jag min sista dag, men int e ja bitter… tänkte däremot visa några guldkorn från året som gått.

Vi börjar i Loos. Byn som efter mitt och Ulrikas besök uppnått något av kultstatus, i alla fall i mina ögon.

Varför?

Jo, på väg till Fågelsjö blev vi tipsade om enda “matstället” inom flera mils radie. Vi rekommenderades att stanna till vid Wilmars Bagarbod. Vi åkte igenom Loos och jag började fundera på om vi missat ställlet. Men ack nej! Där stod den… Wilmars bagarbarack!

Vi klev in och väntade oss någon smarrig baguette eller en saftig räkmacka. Vi fann tekakor med ost och en… håll i hatten, hamburgarbaguette!

• Förvirringen var stor när vi beställde två mackor var för att mätta våra magar, (ångrar än i dag att jag inte valde den nyskapade burgarbaggen).
• Känslan av att vi förstörde 11-kaffet för någon stammis när vi tog dennes bord, var påtaglig.
• Älgjaktssnacket duggade tätt och högljutt.

Men satan i gatan vilket snajsig konditoridisk vi köpte fikat ur.

Och saffransbullen minns jag fortfarande med värme i hjärtat, precis som jag minns hela upplevelsen i övrigt.

Jag har för övrigt hört att semlorna på detta ställe skall vara något utöver det vanliga, kanske dags för ett återbesök snart?