Hemlighuset

På hembygdsgården i Östervåla så står den minsta timmerbyggnad jag någonsin sett. Det är ett litet dass. Det har två sittplatser som (den usla) bilden nedan visar. Vad som är lite extra roligt med denna byggnad är att den faktiskt kommer från mitt barndomshem. Då min släkt har varit engagerade i hembygdsföreningen sedan dess start så har någon kommit på den briljanta idén att skänka det gamla dasset till hembygdsgården. När jag var och inspekterade det i somras så blev jag attackerad av pissmyror så jag hann bara ta dessa bilder med min mobilkamera. Nästa gång planerar jag att provsitta det, bara myrorna har gått hädan.

Att bryta mark på latmansvis.

En tidig morgon förra veckan så inspekterade jag den uppställda maskinparken i trädgården. Cirka en fjärdedel av vår tomtyta har bestått av sly och gammal bråte. Troligtvis har den aldrig varit nyttjad till annat än kompost och soptipp. Detta är dessutom tomtens bästa läge, då man har utsikt över vattnet. Samma firma som grävde vårt avlopp fick således komma hit och peta lite i marken. Grävmaskinen är inte så liten som den ser ut på bilden, det är dumpern i förgrunden som är galet stor.

Fint som snus blev det, nu syns plötsligt stenmuren och man kan ställa lite trädgårdsmöbler under eken. Här kommer vi senare att bygga ett lusthus som vi kan barrikadera oss i under myggsomrar.

Att skapa lite oreda på ön.

Hela veckan så laddade vi inför kräftkalas här hemma. Dan snickrade långbord och jag kylde snapsen (=god arbetsfördelning), som jag sedan kom att försöka kurera min hals med, utan gott resultat.

Vi dukade även upp 10 meter långt bord med mat som vi gjorde vårt bästa för att tömma.

Min kompis snickrade ihop sjukt snygga partyhattar. Töntigt säger vissa, AWESOME, säger jag.

Framåt natten blev det lite suddigt.

Brorsan passade på att bjuda på hattricks. Jag fick även ursäkt att inviga min nyfyndade fotogenlampa (som syns i bakgrunden).

Snabbt sammanfattat ;)

Att mecka sig en köksfärg

Jag har fått en fråga från Ulrika vad jag har för kulör på pärlsponten i köket.
Tyvärr är det inte så enkelt som att berätta vad jag har valt för NCS-kulör.

Ser ni innanfönsterbågarna? Därifrån har jag hämtat idén till kulören. Även dörrkarmarna var målade i denna gräddiga kulör så jag gissar att köket en gång haft denna färg, åtminstone alla foder.

Köket ät målat i linoljefärg och jag har målat med Gysinges. För att få fram den rätta kulören testade jag blanda en mängd olika färger men fick alltid samma resultat; bajsbrunt… dvs, inte kulören jag sökte.

Slutligen lyckades jag när jag blandade färgerna Järnoxidgul och Grön Jord, för att sedan späda det hela med vitt.

Receptet (som jag har tappat bort) tror jag är ungefär så här:

1 del Järnoxidgul
0,5 del Grön jord
10 delar Vit

(Bilden visar en ofärdig diskmaskin och en mänsklig diskmaskin som ibland kommer på besök)

Skänkskåp med marmorskiva

Slösurfade lite på Blocket…. och nu plötsligt tror jag att jag är kär!
Hittade detta köksskåp, som jag tyvärr inte har användning för.
Men det kanske du har?

Köp då!

En udda tradition.

Idag är sista dagen på min semester.
Den har varit suverän.
En vecka spenderades i ensamhet, vilket var mycket njutningsfullt
En vecka spenderades med vänner som var på besök, men sena kvällar med vin och sällskapsspel.
En vecka har tillägnats huset och vi har fått riktigt mycket gjort.

Endast en dag åkte vi iväg på någon form av utflykt. Målet med resan var att hämta byggställning i Örebro. Inte så semestrigt. Om förra årets enda semesterutflykt kan ni läsa om här: From Norberg with love. Lite otippat hamnade vi i Norberg även i år!

I år hade både Elsa Anderssons Konditori och Röda korset öppet, så vi passade på att besöka båda.

Jag hittade ett litet fint antikvariat som jag hittade en riktigt fin tegelstensbok om stadens bebyggelse runt sekelskiftet 1900. Yey!

När vi ändå åkte till Örebro så passade vi på att besöka Ovolin byggnadsvård.

Jag trodde stället skulle vara betydligt större än vad det var och därmed ha ett större utbud.

Några miniatyrstolar köpte jag icke, dock några penslar och linoljekitt.

Sen lastade vi på byggställning i spöregn och åkte hem. Snipp snapp snut så var den semestern slut.

Den enes bröd, den andres död.

Idag hittade jag denna skönhet på en pall med taktegel. Tyvärr hade han/hon kastat in handduken så jag kunde inte fråga vad han/hon hette. Efter en hel del googlande lyckades jag dock lista ut gåtan. Skalbaggen tillhör familjen långhorningar och namnet är: Myskbock.

Som barn levde denna i barken på en gammal döende pil. Mycket spännande tyckte jag, då den gamla pilallén i Gysinge vemodigt verkar sjunga på sista versen. Den sägs vara Sveriges nordligaste pilallé och är skyddad i detaljplanen. Ändå står den och förfaller. Alltid gynnar det någon… Myskbocken till exempel.

Jordstampat köksgolv

I veckan tog jag och min vän en roadtrip upp till Söderhamn och hämtade golvkaklet som hennes mor kasserat. Jag har lagt ut några plattor framför spisen på prov. Jag är asnöjd och längtar tills de är på plats på riktigt.

Idag får jag bära ut dem igen för köksgolvet skall saneras. Det bästa med skurgolv är att det faktiskt inte syns exakt hur skitigt det är. Ingen vet ju vilken nyans det egentligen ska vara i, och alla färgskiftningar i trät är förlåtande för lort. Tyvärr är kvaliteten på köksgolvet rent vidrig, föregående ägare lade in det för att sedan täcka det med linoleummatta. Någon gång i framtiden kommer vi att byta ut det. Eller måla det, men då försvinner ju de praktiska färgskiftningarna ;)

Om vi zoomar ut lite kan vi även se att jag äntligen målat de sketna listerna i salen. Bara trösklarna kvar nu.

Tapetkvalet

Övervåningen har väntat på att bli tilldelad en tapet i mer än ett halvår. Jag har letat, bestämt mig, sedan ångrat mig. Att det ska vara så svårt? Allt som är gammalt är ju snyggt? Eller? Hrm. Just nu har jag nys på en auktion där ett litet gammalt tapetlaget skall säljas ut. Jag känner mig hemskt peppad och hoppas på att hitta drömtapeten just där.

(Tapeten på bilden har inget med huset i brevet att göra.)