Veckans kulturskymning

Ni minns kanske det här huset som var till salu för ett tag sedan?

Idag när jag passerade det fick denna syn mig att skrika obscena ord som inte kommer att återberättas i denna stund:

……..

……...….

……..….….. numera finner jag knappt några ord.

Jag får för guds skulle hoppas att förstukvisten är nedmonterad för att senare återmonteras. Vad som dock står klart är att sockeln som den stod på är ett minne blott. Jag var lite extra förtjust i den tack vare dess arbetade detaljer.

Vad som inte heller syns så tydligt på bilden jag tog idag, med darriga händer med min mobilkamera, är att det gamla köksgolvet ligger i en hög utanför fönstret på höger kortsida.

Det betyder med högsta trolighet att detta kök även är ett minne blott.

Nu råkar det vara så att jag försöker lära mig att inte måla fan på väggen. SÅ kanske är det helt enkelt så att huset har en fylld grund, som inte kunnat andats tack vare linoleummattorna på golven. Detta har skapat röta i grunden så att bjälklag nu måste bytas ut. Kanske jobbar nuvarande ägare i övrigt stenhårt på att hålla interiören intakt. Kanske är förstukvist varsamt nedplockad och de fina stuprännorna ligger bevarade i något uthus. Kanske var det även röta i den gjutna, och numer rivna, förstukvistsockeln………………………………………. öh.

Nej……. ja’ kan int’ tro på’t………………. jag är officiellt….. upprörd.

Copycat

När jag läste Karins inlägg om hennes dubbelgångare blev jag lite inspirerad att visa mina.

Under min gymnasietid fick jag ofta höra att jag var lik Shirley Manson, sångerskan i Garbage.

Likaså var jag tydligen lik Drew Barrymoore.

Det jag allra oftast fått höra är dock att jag ser ut som den här kvinnan.

Ligger det någon uns av sanning i dessa påståenden så är jag en mycket nöjd lax.

Hälsning från Hälsingland

Som ni kanske räknat ut så har mitt bloggande blivit lite lidande av att jag inte längre är en student som använder bloggandet som en ursäkt för att slippa plugga. Nu är jag dock tvungen att dela med mig av lite ögongötta som jag tog del av idag. Tyvärr glömde jag min riktiga kamera hemma så ni får hålla till godo med mobilbilder.

Interiören finns att beskåda på Bollnäs hembygdsgård som jag tycker är väl värd ett besök. Bostadshuset bjuder på en mycket fin stilstudie av olika tidsepoker.

Jag kommer att få besöka en hel del hälsingegårdar i tjänsten framöver, vilket givetvis gör att jag skrattar hela vägen till banken. Imorgon bär det av till Alfta hembygdsgård. Då lovar jag att ta med min riktiga kamera för att bättre dokumentera potentiellt ögongodis.

Byggnadsprakt, deluxe!

Idag kan man läsa om detta fantastiska hus här & här.
Det ligger på Norrlandet i Gävle och är nu rivningshotat. Vill ni veta mer får ni klicka för att läsa tidningsartikeln i Gävle Dagblad och på Byggnadsvård Gävleborg. Där finns fler bilder att go bananas över. Jag tänkte visa mina favoritdetaljer från huset:

Favoritdetalj nummer ett: det formpressade plåttaket!

Favoritdetalj nummer två: Det cirkelformade trapphuset. Utformningen på trappan är inte särskilt konstig, alla har vi någon gång snurrat oss ner för en trappa… Det som jag fastnar för är den spontade panelen löper i en sån här båge. Det är så snyggt! 

Foto ett och två: Länsmuseet Gävleborg
Foto tre: Anna-Karin Björnström, GD

13 juni, första dagen på mitt år.

Just nu firas det mest bara i detta hus.
Först var det examen.
Sedan var det anställningen.
Och idag firar vi min födelsedag!

Liljorna jag fick i examenspresent har äntligen slagit ut. De fyller huset med en ljuvlig doft.

Trots att jag redan fått så mycket fina presenter de senaste veckorna så fick jag ändå mycket fint även idag.

Och mor hade bakat den obligatoriska gräddtårtan. Den som kan räkna hur många mamma-bakade tårtor som visats på denna blogg får komma och smaka en tårtbit.

Idag skrev jag även ett inlägg här: http://www.byggnadsvardgavleborg.blogspot.com/

Ett litet dilemma

Som ni kanske vet så är Gysinge-området vissa år hårt drabbat av mygginvasion. Därmed bekämpas våtområdena ibland med hjälp av helikopter och biologiska medel som tar kål på mygglarver. I år är jag så lycklig eftersom jag hittills inte sett en enda mygga………………… utomhus.

Inne i vårt sovrum däremot är det som att vakna upp i en sumpmark full av surrande och ettriga små varelser…. mygg. Detta fenomen har gjort att jag sovit extremt dåligt de senaste nätterna, men den klagosången inlägget ska handla om, utan hur i h-vete myggen kommer in i sovrummet.

Under alla år har vi haft samma problem. Då har jag inte tyckt att det varit så konstigt eftersom det även varit mygg ute. Men i år, när knappt mygg syns till ens på kvällarna, så har det gjort mig förbryllad.

Vi har ett myggfönster samt stängd dörr på nätterna. Jag har med diverse experiment tätat olika glipor där myggen skulle kunna ta sig in. Jag har därefter med kemiskt bekämpning dödat alla myggor i rummet på kvällen, och på morgonen är rummet återigen invaderat!

En inbrottsväg återstår: skorstenen. Myggorna letar sig på nätterna ned genom skorstenen och in genom vedspisen som finns i vårt sovrum. Detta konstaterade jag redan första året vi bodde här, med experimenten jag nämnde. I år har jag dock även kunnat bilda mig en teori kring detta fenomen som jag tidigare inte förstått.

På dagarna värms huset upp av den stekande solen.
På kvällar sjunker temperaturen utomhus.
Då börjar plötsligt ventilationen att fungera i huset…
Det vill säga: Värmen stiger uppåt genom murstocken.
Uppe vid skorstenens mynning strålar då värme ut i den kyligare sommarnatten.
Detta lockar till sig myggen som sedan vandrar ner mot värmekällan.

Spisens spjäll kan inte vara särskilt tätt då myggen kan passera.

Nu funderar jag på att dra ett myggnät över alla pipor i skorstenen och hoppas därefter att problemet kan bli avhjälpt.

Vad tror ni om min teori?

 

Sänghimmel har blivit ett måste i vårt sovrum.

Salighetens helg

Ni kanske börjar fundera om jag drabbats av akut solsting eftersom jag inte bloggat på en vecka. Nejdå nejdå. Jag kan berätta om att helgen bestod av ett evigt fiskande, och firande. På söndagen åkte vi hem till mina föräldrar för att fira att de på dagen hade varit gifta i 35 år. Till min överraskning så visade det sig att den som fick de stora uppvaktningarna var jag själv. Det var dels min examen som firades, men det som var grädden på moset var ju också att jag efter min examen endast var arbetslös i två dagar. Detta flyt gjorde att samtliga var lite extra glada för min skull.

Matmodern min went all in för att fira så som man bör:

Jag vill också passa på att tacka er läsare för era gratulationer! De värmer varmt kan jag lova.

Jag drivs framåt av kraftiga vindar

Idag är jag oförskämt glad.
Allting går fantastiskt lätt.
Tråkiga saker som att gå ut med soporna känns plötsligt skitroligt.

Amen, va äle om nulå?

Jo… jag har ju fått det där jobbet… som jag var på intervju inför. Jag har alltså fått jobb som byggnadsantikvarie. Praktiken ledde till en projektanställning, som sedan kan leda vidare till mer. Aldrig i mitt liv har jag haft riktigt flyt, så detta känns som starten på en ny epok. Kanske började den redan för tre år sedan när jag började arbeta extra på Centrum för Byggnadsvård här i Gysinge… och när jag sedan påbörjade min utbildning till Kulturentreprenör… Inte trodde jag väl då att det skulle kunna sluta så här bra, när jag första veckan på universitetet blev intalad att det absolut inte fanns några jobb inom kultur och humaniora. Åh, kan ni ana hur fruktansvärt nöjd jag är nu?