I ett hus vid skogens slut

Efter att vi hittade den gamla ladugården så blev vi inspirerade att åka vidare på lite husjakt. Dan tog mig med på en tur längs smala grusvägar som stundtals kantades av planterad åkermark och tomma gårdstomter där endast syrener och gamla fruktträd skvallrade om att platserna varit bebodda.

Till slut nådde vi fram till slutmålet. En övergiven Korsnäsgård. Det vill säga, en gammal arbetarbostad som ägs av skogsbolaget. Dörren visade sig vara olåst så det var bara att kliva in.

Huset såg ut att ha varit bebott relativt sent. Jägare verkade även använda huset som samlingsplats under jakten.

Någon förvarande hö i hallen och på vinden så förvarades lite gamla möbler.

På de gamla gårdstomterna vi passerade på vägen har just sådana här gårdar funnit. Nu har skogsbolagen rivit dem och på åkermarken har som sagt skog planterats. Det är svårt att föreställa sig hur det som är hög och tät skog idag, en gång varit ett öppet och levande landskap. Skogsbruket ser även så annorlunda ut idag att inte ens skogen ser ut som den gjorde förr. Jag önskar så att jag kunde få mig en glimt av hur livet uppe i skogen såg ut för hundra år sedan.

En treårig epok är över

Jag har som sagt utlovat ödehus… men jag är tvungen att flika emellan med foton från min dag.
Idag lade jag nämligen fram min uppsats och jag fick inte ta emot någon negativ kritik över huvud taget.
Det är med stor glädje och lättnad och även ett (minimalt) vemod jag säger farväl till detta:

Gråa korridorer.

Vackra Uppsala.

Givetvis var det värt att firas.

Med blommor…

…och en cykel!

Tack för det, Televerket!

I fokus: mor & ödehus

Varje år vid morsdag brukar vi i familjen slå två flugor i en smäll. Mors födelsedagsfirande sammanfaller nästan alltid med morsdag. Jag begav mig även i år till barndomshemmet för att fira mor.

Som vanligt bjöds det på hembakt gräddtårta, i år i ovanligt stora mått då vi som gjorde anspråk på en bit var fler än vanligt.

På väg hem hann fisketuren, som vi skyndade oss hem för, bli inställd. Därför tillät vi oss själva att slå i en tvärnit när denna gamla fäbodladugård kikade fram genom skogen.

Det fanns förvånansvärt mycket foder kvar i ladugården som såg ut att ha varit i bruk ganska länge, kanske för hästar vid skogsarbete.

Knutskallarna var avsågade på den timrade delen. På timret såg man spår av extremt nött röd slamfärg samt en numrering på varje timmerstock med kolkrita, vilket berättar att stommen någon gång blivit flyttad till platsen.

Ooh, torvtak, tänker ni? Nej, sinuskorrugerad plåt ser ni väl? :p

Jag ska forska vidare (fråga min far) om denna ladugård för att få veta mer om vem den tillhör och vilket bruksområde den faktiskt haft.

Vi besökte ytterligare ett ödehus som jag kommer att tillägna ett eget inlägg. Stay tuned.

Today is a good day to die

Som di kallart.
Jag har nämligen äntligen lämnat in uppsatsen och jag hann i tid! Woop woop!
Idag satte jag även punkt för praktiken så snart är utbildningen endast ett minne att bevara.
Dessutom har jag idag varit på en arbetsintervju som gick fina fisken. Och, apropå fisk så skall jag strax ut och lägga långrev för att sedan gå bort på middag. Life is sweet, med andra ord!

Kulturhistoria = livet!

Idag:

1. Har jag inte tid att skriva särskilt mycket eftersom jag fortfarande arbetar med mitt examensarbete. På fredag är äntligen den riktiga inlämningen.
2. Har jag botaniserat i Länsmuseets bildarkiv och (åter)upptäckt min stora passion för fotografi som tidsdokument, samt min barnsliga förtjusning i att systematisera och organisera.
3. Lurade jag systemet genom att låna om böcker på biblioteket som egentligen inte kunde lånas om ytterligare en gång. Evil mastermind.
4. Läste jag i en bok om hur välbeställda ryssar åkte på kurortssemester till Sverige för att komma få en paus från andra världskrigets mödor.

Nu:

• Skriver jag vidare om vår tids mormors-ideal.

Hejsålänge!

Bild på mina egna förfäder i Häckelsäng, Hamrånge, Gästrikland. Kolla byggnaderna, kläderna, pumpen längst till vänster och annonseringen på porten till höger. Detaljer som får mitt hjärta slå många extraslag.

En anledning till att loppis i byn är bättre än loppis i stan

Den anledningen är inte den jag iklär mig. En sittihopdress, eller en så kallad jumpsuit, från 70-talet, designad av danske Tage Vanggaard. Detta är inget jag kommet att bära på anställningsintervjuer, eller på andra ställen där seriositet är huvudtemat.

Nej… anledningen till varför loppis är bäst i byn hänger där på dörren.

Idag var jag till Uppsala och lämnade in utkastet till uppsatsen. På vägen hem åkte jag in på Solrosen i Östervåla, hembyn. Jag har tidigare blivit igenkänd här av personal som läser min blogg, vilket jag givetvis tycker är väldigt kul. När jag kom dit idag så visade det sig att de hade lagt undan denna pärla åt mig:

Detta är vad jag kallar service! :) Nu visade det sig olyckligt nog att jag inte kunde ha den fina kreationen, men hoppet är ju det sista som överger människan (?).

Temafest=the shiznit.

Happ, då var ännu en temakväll över. Det blev som sagt ingen Zebra-tröja denna kväll, men dock en leopardklänning. Jag fick även lufta benvärmarna och ett par mörklila pumps för första gången, så de är mycket nöjda.

Anledningen till samkvämet var avtackningen av en kollega på min praktik. Vi hade picknick i en park, åt 80-talsinspirerad mat samt fick ta del av en annan kollegas samling med nostalgiprylar från 80-talet, bland annat en viewmaster. Musiken avnjöts givetvis ur en bergssprängare i vilken kassettbanden rullade.

Jag har fastnat för det här med tema nu. Överväger att utnyttja min totalt ojämna födelsedag för en liten temafest… har ni några förslag på roliga teman?

80-talet ringde och bjöd till ännu en fest

Ikväll skall Anna på 80-talspartaj igen.
Vadfalls! tänker ni.
Jomenvisstserrni! det är helt riktigt. Dock under mer ordnade omständigheter denna gång, med ett begränsat antal människor. Mannen som stod i centrum på den förra festen är inte ens bjuden.

Istället för att kämpa med det sista på uppsatsen så önskar jag att jag hade tid att attack-sticka en sån här tröja:

Eller att föna till en Salt’n’Pepa-frilla av denna stort:

Sitter även och funderar på om man måste gå med huvudet på sned en hel kväll om man väljer denna typ av hårinstallation:

Lika bra att inte riskera något och köra med rufs à la Poison:

En ljusnande framtid

Ni som igår trodde att jag var bananas när jag visade materialet jag skulle sammanställa till en uppsats, så kan jag idag lugna er med att mitt sinne fortfarande är stabilt. Jag har inte hamnat på hispan och i uppsatsskrivandets högtidliga timme så kan min hjärna plötsligt fokusera och peka ut centrala punkter av relevans i allt det jag läst. Nu handlar det mest om att fylla ut allt det snillrika till en löpande text. Och det tvivlar jag inte på att jag klarar. Det finns med andra ord hopp om framtiden denna vackra dag! När detta mästerverk är färdigställt så lovar jag att skriva mer intressanta inlägg. Om ni vill får ni gärna önska ett tema redan nu!

 

(när jag behöver en paus i skrivandet lyssnar jag på denna låt för att pumpa upp andan lite)

If you get stuck in your examensarbete – BUSUU!

Industrialisering + postmodernitet = nostalgi?

Dagens fråga: Hur skall jag lyckas sammanställa ett examensarbete med hjälp av detta på två dagar?

Jag låter er veta på fredag ;)

Vart kommer ni ifrån?

Idag har jag haft krrrejzzi-mycket besökare på bloggen… ja… i mina mått mätt. Detta till följd av att jag skapade en Facebook-sida igår. Ändå förstår jag inte vilka alla ni är som plötsligt hittade min blogg. Hittills har 139 unika besökare klickat sig hit idag. Jag har haft många besökare från Gävletrakten, men även från Kambodja…

Det vore fantastiskt roligt om ni ville klicka Gilla i Facebookrutan så jag får se era ansikten. Har ni riktigt tur så fixar Facebook så att erat ansikte syns minst två gånger… någon sorts error(?) som jag undersöker. Om ni är tillräckligt många som gillar så ska jag leta i loppisgömmorna efter grejer att lotta ut till er knapptryckare.

Vill ni inte gilla kan ni alltid lämna en kommentar och berätta hur ni hittade hit :)

Att bryta mark

Jag har spenderat helgen med att tjejtjura Blogger till förbättring. Det har funkat sådär. Nu har i alla fall de senaste inläggen kommit åter. Därmed tänker jag visa vad jag gjorde förutom att tjejtjura.

I år utökade vi vårt potatisland! Vi var mycket ambitiösa förra året och beställde hem jordlass och blandade jorden med lite sand. I år skalade vi helt enkelt bara av grässvålen och plöjde upp befintlig jord.

Jag ålade runt i landet hela dagen och drog rötter och plockade småsten efter jordfräsen gjort sitt. Idag stränar musklerna på alla konstiga ställen.

Sen sådde jag morot, rödbeta, kålrot, sockerärtor, bondbönor, squash och gurka. De senare skall helst förkultiveras men jag upptäckte att det gick utmärkt att så dem direkt i landet förra året. I halva landet satte vi potatis.

Jag återkommer när (om!) något grott här i pinnmon på ön.

Varning! Varning! Extremt ha-begär kan drabba dig om du läser detta!

Åh helvetes jävlar, tillåt mig nu att svära en gnutta, för se på huset jag hittade idag!

Ett riktigt välbevarat Hälsingepalats i Söderhamn!

Jag tänker mig att här har en änka sovit ensam de senaste åren och har nu insett att det är dags att göra sig av med det 400 kvm stora huset.

Kanske har något av barnbarnen sovit här vid sina besök. Den avlidne mannens käppar har ställts undan i en rottingkorg.

I salen har ingenjörskollegerna till mannen en gång i tiden tagits emot.

Även om alla kakelugnar inte använts på senare dagar så har någon insett att de tillhör husets karaktär.

Den en gång så praktfulla glasverandan har kanske mest fungerat som avställningsyta sedan huset tömdes på folk. (Ser ni sjöutsikten?)

När jag såg detta tog mina ord slut och jag höll på att trilla av stolen. Ni kallar mig antagligen galen… men oavsett ålder på hus så älskar jag dessa kök! Eller låt mig säga… jag älskar särskilt masonitkök i äldre hus eftersom utformningen av köket ofta är unikt och följer det redan byggda rummets förutsättningar. Vad jag gillar mest med detta kök är bland annat takhöjden och hur köksinredningen är anpassad därefter. Jag gillar den höga spiskåpan och hur det annars treradiga 15x15-kaklet byggts på i höjdled för att sedan avslutas med den klassiska meanderbården. Jag tycker det är häftigt hur en vägg byggts precis i mittposten på ett fönster. Jag gillar hur masonitdörren gör sig mot den pampiga originaldörren. Avslutningsvis så har jag även lite svårt att motstå kulörerna luckorna är målade i. Givetvis hade jag dånat ytterligare om husets originalkök fanns bevarat, men hur vanligt är det i ett hus byggt 1896? Mer troligt hade varit ett fult Ikea-kök med räppliga luckor från 1986. Tvi!

Priset då?
För 985 000 kr är det ditt (!!!) om ingen bjuder över :)

http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3LOILVIKOGU8RSTM

Nostalgi på schemat

Äntligen har jag insett stundens allvar. Det är ofta det som krävs för att jag skall kunna producera något i hemmiljö. Om ca en vecka skall mitt examensarbete vara färdigt och jag har ännu inte börjat skriva något utan värde. Tankeprocessen har dock varit igång under en längre tid och lite förarbete har jag hunnit flika in dagligen. Nu sitter jag här och går igenom årgångar av tidningar i jakten på nostalgiska spår. Vad sägs om dessa exempel?

"Tavlor från loppmarknader, en gammal stol och en hattask - inredningen i vardagsrummet är en blandning av gamla saker med själ." Sköna hem Nr 6/2005, s. 38

Det här med husens och tingens själ, har länge gäckat mig. Vad är det som är avgörande för att ett ting har “själ”?

"En doft, ett ljud eller en sak kan väcka minnen du trodde var glömda för alltid. Låt souvenirer från ditt förflutna pryda ditt hem och bli en hågkomst för mer än dig." Sköna hem Nr 5/2005, s 49

Handlar själen om minnena man själv har kring tinget? Eller skall kanske materialet i sig en historia där du själv inte varit inblandad? Vad tycker ni det är som ger ett ting en själ?

Är detta ting med själ?

 

Avslutningsvis vill jag dela med mig av det mest episka citat jag hittills funnit:

"Mitt i kalvarnas sommarhage har mormor dukat upp med tårta och saft under äppelträdet. Här är lika idylliskt som i en saga av Astrid Lindgren, och ingen saknar uteplatsens trätrall eller stenläggning." Sköna hem Nr 5/2005, s 101

Jag nästan garvar läppen av mig åt de små nyfikna kalvarna som ser redo ut att bita tag i närmsta handbroderade bordsduk och påbörja sitt gnagande. Jag har aldrig sett en trädgårdsmöbel i en kohage tidigare, men i sagornas och nostalgins värld är allting möjligt!

Gysinge Herrgård

Jag har nördat in mig på vykort. Tack och lov så känner jag inte enorma begär att köpa allt jag ser. Jag kollar mycket på Tradera, och ofta brukar jag känna mig nöjd med att spara hem vykortet som bildfil. Det började med att jag tänkte samla på järnvägsstationer på grund av deras spännande arkitektur. Tyvärr upptäckte jag att det fanns för många järnvägsnördar att konkurrera med. Jag nöjde mig sedan med att samla på motiv som jag hade någon relation till. Givetvis håller jag främst koll efter Gysinge-bilder. Här är några vykort jag inte köpte: