Gysinge i mitt hjärta

Förra veckan skrev jag ett blogginlägg på Byggnadsvård Gävleborg om min syn på Gysinge som ort. Klicka gärna på länken för att läsa det.

Igår på en kvällspromenad med hunden så blev jag ännu en gång helt euforisk över hur vackert det är på platsen där jag bor, särskilt vid denna årstid. På de betesmarkerna har det saftiga nya gräset precis börjat växa. Marken är även beströdd med tusentals vitsippor. Vattnet både forsar och porlar lite överallt. Alla färger är så rena och klara och till och med långtradartrafiken på broarna över älven ter sig vacker i kvällssolen. Om till och med min usla mobilkamera lyckas fånga lite av det jag talar om, så kanske ni kan försöka föreställa er om hur suverän verkligheten är?

All work and no play makes Anna a fun girl.

Idag har jag fluktat på hus och socialiserat hela dagen, lite trevligt ombyte från kontorsarbetet. Jag fick dessutom besöka hus som jag åkt och trånat efter i Österfärnebo. All is good, med andra ord. Må denna praktik aldrig upphöra.

Nya hyllplan i köket

I vårt hem går det mesta i snigelfart. Denna hylla började vi snickra för….. länge sedan. Den är ännu inte färdigmålad, och jag gissar att den får duga som den är ett tag till. Igår satte vi i alla fall upp den, och helt plötsligt fick en massa saker en given plats. Nu slipper vi flytta dem från ställe till ställe. Halleluja…. prisad vare hyllan.

Mattsvart kakel = helvetet på jorden?

Jag har inte fått det bekräftat från säkra källor ännu, men det finns en möjlighet att svart, matt kakel kan vara satans påfund. Tänk dig att du ber om syndernas förlåtelse, men får kalla handen. Du ställs vid din död inför två möjligheter: spendera en evighet i skärselden, eller städa mitt badrum tills det matta, svarta kaklet ser sprillans nytt ut, för att sedan få vila i frid.

“Haha, städa ett badrum eller leva som en plågad själ?”, tänker du, och väljer givetvis städningen. Det du inte vet är att båda alternativen resulterar i samma sak. Badrummet blir din skärseld. Kaklet kommer nämligen aldrig att bli rent, och du är dömd till att skrubba för all evighet.

Vårt hem har inte ovanligt kalkrikt vatten, ändå ser kaklet ut som att någon pudrat mjöl på väggen låtit vatten skölja av delar av det. På det vita kaklet syns det givetvis inte. Jag vet inte om det är den matta ytan som gör att det är så svårt att rengöra eller om man helt enkelt bara bet i det sura äpplet när man valde färgen.

Bilden visar när operation rengöring redan är påbörjad. Givetvis blev resultatet ett misslyckande.

Torpilicious, baby.

Genväg är senväg?
Igår var jag ute och vinglade på Vinnersjö-vägen. Jag låg lite efter i schemat och skulle hem till en vän på middag. Självklart såg jag tusen fina hus som jag ville stanna och fota… men tack vare att vägen är så krokig och smal så tänkte jag först på trafiksäkerheten. Som bekant brukar jag ju inte stanna och fota. Detta var det enda jag hann dokumentera i farten. Ha överseende med den lutande horisonten :) Det lilla brygghuset är så himla gulligt.

Att mecka sig en panna kaffe

Ni vet att etter gammört så kokade man ju sitt kaffe på spisen. När jag träffade Dan levde han lite etter gammört. Jag införde dock snabbt min bryggare i hushållet. Fyra år senare har min bryggare blivit utförd igen. Listig som en räv så donerade någon min bryggare till ett fikarum. Nu är således den gamla emaljkannan avdammad och åter i bruk. Jag tror den är ett arvegods från kokarens mormor, och härstammar ursprungligen från Finland. Kaj Franck har nämligen designat den för Arabia.

Det är lite meckande och passande när man ska koka kaffe.

• Först ska vattnet kokas upp.
• Sen bönor hällas på... hur mycket är det ingen som vet. Lagom är det gällande måttet.
• Sen skall man låta vattnet sjuda, dvs inte koka, så att bönorna sjunker ner från ytan. Kokar kaffet så bösar (<--kokar) kaffet snabbt över.
• Pannan dras sedan av från plattan så sumpen sjunker till botten.
• Har man mycket kaffe i kannan så kokar sumpen upp i pipen, därför kan man slå tillbaka första skvätten kaffe i kannan.
• Har du bråttom: slå upp kaffet genom en kaffesil.

Är man inte kinkig så gubbkokar man på sumpen tills kannan är halvfull. Med andra ord återanvänder man sumpen när man ska koka nytt kaffe… gång.. på gång… på gång.

Snart i en takkupa nära dig

Till sommaren har vi beräknat att övervåningen skall bli klar.
Johlåhsåatteh.
Då kommer vi sitta i den nya takkupan och läppja på en kall öl och bara njuta av grönskan utanför fönstret och av att allt är färdigt inomhus.
Johlåhsåatteh.

Kunglig vintage

I dagarna öppnade Livrustkammarens utställning Kunglig vintage. Fokuset ligger på 50- och 60-talets kungliga garderob.

Denna utställning måste jag helt klart besöka, och kanske även köpa boken… som kan beställas här:

http://www.kungligvintage.se/

Husmo’rn och släktgår’n

Den största belöningen med att blogga är att läsa alla kommentarer. Det råder alltid lite spänd förväntan när jag ska kolla mailen, dit kommentarerna vidarebefordras.

Efter min Norrbottensresa fick jag bland annat den första riktiga bloggkommentaren från mor:

Anonym sa...

Otroligt fint Anna!
Tjusiga bilder!
Kram H-mor

H-mor står för Husmor. Tidigare har husmor kommenterat min blogg via mail eller telefon. Denna kommentar är alltså ett stort steg för människan :)
Under samma inlägg fick jag även en annan kommentar:

where the forest end... sa...

Du!
Nu tänker jag länka din blogg! Antar att det är helt ok?!
Vill minnas att jag sett bilder från ditt barndomshem eller så här, en massa bilder från ett fantastiskt hus i tjusigt skick, kan det stämma?
Får man önska mer sånt?? :)
Charlotta

Givetvis får man önska mer sånt. Jag skulle faktiskt villa uppmuntra er alla att önska mer! Önskningar gillas starkt.

Därför tänkte jag bjuda på exteriören på detta hus, som jag faktiskt aldrig visat:

Huset byggdes 1815 efter att hela byn brunnit ned två år tidigare. Det har stått obebott sedan 1934.

Rakt över gårdsplanen ligger portlidret med tillhörande pigkammare samt visthusbod.
Stigen som rundar gårdsplanen leder från mina föräldrars hus ut till ladugården. Den är smal, vältrampad, skålformad och helt gräsfri. När jag tänker efter har jag aldrig sett en sådan väldefinierad stig någon annanstans. När det var riktigt lerigt på våren så minns jag att jag brukade hasa med stövlarna på de ställen där gräs hade börjat gro. Nu räknar jag med att H-mor tar det ansvaret…… ;)

Dagens jackpot-fynd

Länge har jag klagat över Biståndsgruppen i Valbo. Mitt gamla klädfyndarställe har gått och blivit orimligt dyra på vintagekläder. Det var med motvilja jag åkte in för en titt idag.
Jag gick snabbt igenom samtliga avdelningar innan jag gick till kläderna. Och där… på en hylla längst ner i ett hörn såg jag precis det mina ögon sökte!
Två maffiga Gunilla-krukor från Upsala-Ekeby, samt en i mindre storlek. Vet ej exakt vilka modeller det är. Jag hade några Gunilla-krukor sedan tidigare, så jag blev extra glad när jag även hittade den turkosa outsidern, som jag inte minns namnet på. Någon som vet?

Krukorna kostade 5-30 kr styck.

Jag hittade precis som misstänkt inga kläder, men en liten vit handväska med marinblått foder. Inuti hittade jag en liten urklipps vers från en dödsannons:

Hur skönt att i ålderns och levnadens höst
får lägga sitt huvud till vila
och njuta den som som ger ro och tröst
och bort från skuggorna ila

Hade jag inte funnit versen hade jag antagligen inte köpt väskan. Men nu slog jag till för tre tior.

Att återanvändning är miljövänligt har jag alltid varit medveten om. Dock har jag inte vetat exakt hur miljövänligt. På en broschyr som fanns att läsa i butiken stod följande:

Köper du tre plagg (vikt ca 1 kg) så sparar du miljön med:

• 350 liter vatten
• 1 kg kemikalier
• Energi som motsvarar vad som krävs för att koka 300 pastaportioner

Jag får god lust att väga mina kläder och räkna ut hur mycket energiförbrukning jag egentligen besparat världen. Vore intressant att se en liknande uppskattning kring inredning.

From Norrbotten with love

Nu är jag hemkommen från norrlandstrippen. Jag kan lova att vi har haft det fantastiskt fint! På onsdagskvällen hann vi upp till Umeå och lyckades hitta stadens sista lediga hotellrum. Note to self: kontrollera att det inte pågår någon riksstämma på orten du tänkt bo.

På torsdagen upptäckte jag att jag glömt minneskortet till kameran hemma. Drabbades av akut bitterhet innan jag i Arvidsjaur fick möjlighet att köpa ett nytt minneskort. Under tiden fick jag fota med min gamla pocketkamera som jag råkat få med mig hemifrån.

Vi avverkade totalt ca 240 mil på resan, vilket bidrog till att det i vanlig ordning blev en hel del fotande genom bilrutan. Här är några smakprov:

Vi passerade en hel del orter med suspekta namn.

Glommersträsk erbjöd en del överraskningar så som: en kultig mack, en kultig biograf och en man som inte kunde sluta stirra på oss sörlänningar inne på ICA-butiken.

I Jokkmokk skådade jag en hel del fina byggnader, vissa med tillhörande neon-skylt.

När vi hade ca 2 km kvar till Spadnovare som var slutmålet under torsdagen så visade det sig att grusvägen vi skulle åka på hade förvandlats till lerväg. Efter ett tappert försök blev vi tvungna att vända.

Som tur var så har samtliga i Dans kontaktnät en stuga i trakterna. Vi fick därmed låna denna istället.

På kvällen spisade Dan stekt palt i “uteköket”.

Anledningen till att vi brände så många mil på resan var delvis att vi begav oss till Stora sjöfallet för att betrakta de lappländska fjällen. Tyvärr kan inte bilden beskriva hur fagert det var.

Efter en dagstur till Stora sjöfallet begav vi oss mot Bredsel för övernattning och fick på vägen ner skjuts upp till Spadnovare för en snabb titt, då vi själva inte tagit oss fram. Jag noterade att vi måste återvända till detta fagra ställe en annan gång.

På kvällen blev det skoteråkning på skotrarna vi hämtat uppe i Spadnovare.

Gästvänligheten vi bjöds på under dessa dagar går till världshistorien. Vi bjöds på gratis husrum, fantastiskt god mat, lika god dricka, bastning, sightseeing, en sjutusandes 30-årsfest, trevligt sällskap och tusen komplimanger och snälla ord. Dessutom fick jag ett alldeles eget renskinn av Dans supersnälla vän. Det känns nästan vemodigt att komma hem igen, och nu är projekt stugletning Norrbotten inlett.

Mot Norrbotten!

Nu drar vi till Norrbotten!
Det är dags för ytterligare ett 30-årskalas.
Vi tänker pressa så långt vi hinner ikväll och imorgon åker vi vidare Spadnovare. Sen på fredagen rullar vi ner till Piteå där festen kommer att hållas.
Återkommer på tisdag! :)

Mattmars hotell

För exakt ett år sedan så hade vi varit till fjälls uppe i Kolåsen, Jämtland. På vägen hem så tog vi en avstickare och slog i tvärnit när vi passerade Mattmar. Precis bredvid vägen låg denna vissna blomma. Jag skrek rakt ut av förtjusning. Hotellet i Mattmar hade helt klart sett sina glansdagar, men "patina” som denna är ju oemotståndlig. Jag kände en hastig sorg över att ingen verkade ta hand om huset.

Vid en googling upptäckte jag att jag hade fel.
Likt en askungesaga så berättas det i denna artikel om att byggnadsingenjör Erik köpt huset för 75 000 kr och planerar att restaurera det till dess forna glans. Tyvärr kan jag inte finna någon nyare information än den från 2009. Det hade ju varit så intressant att se om drömmen börjat förverkligats. Är det ingen av mina läsare som varit på dessa breddgrader och snokat?

Fula baksidor av boendet

Livet i lägenhet har sina för- och nackdelar.
Så som jag ser det nu så är det så gott som bara nackdelar.
Jag letade i lite gamla bildmappar, och listan kan göras lång på nackdelar, men jag hittade få fotodokumenterade. Här har vi dock en:

Persienner… en stor fördel tänker ni? Nej, fi fän! Jag hade nästan förträngt denna hemskhet. Fula, trasiga och opraktiska, det är min erfarenhet av persienner... Länge leve rullgardinen!

Att bo i hus har givetvis även sina nackdelar… som när spisen röker in till exempel. Men bara fröjden att få elda väger faktiskt upp tyngden av sotlungan.