…beror på att det pågår ett konstant meckande med vårt hus. För tillfället är det övervåningen som ligger under skalpellen. Här uppe har jag snortat gammalt glasfiber hela helgen samtidigt som the man har rivit sig i skägget i kap- och gerhelvetet. Nu är det en ny vecka och övervåningen får vila lite, vilket resulterar i fler blogginlägg. Frågor på det?
Jag har tagit mina drive by-shootings ett steg längre. På förmiddagarna när jag åker iväg till Uppsala är det så himla vackert ute, att jag hittills har försökt ta mentala minnesbilder. Men, idag tog jag med mig min gamla pocketkamera och random-fotade samtidigt som jag körde. Annars brukar jag ju bara vara co-driver när jag fotar.
Särskilt fagert är det bara några kilometer hemifrån, där jag korsar Dalälven via tre broar. I morse var det –25 grader så det ångade maffigt ur forsarna. Tyvärr syns det inte så bra på måfå-bilder. Jag älskar vintern när den ser ut så här. Längtar inte ens efter sommaren, men det gör man ju inte i regel när man bor i Gysinge. Den som kan gissa varför räcker upp en hand…
När utomhustemperaturen visar –17 grader på morgonen, så får jag ofta omvärdera min tänkta klädsel. Jag känner mig som en orolig tant som är rädd för att frysa. Detta helt i onödan i och med att jag kör bil fram till dörren på skolan. Jag skulle praktiskt taget kunna ha shorts på mig, så länge jag har ett par termobyxor med mig i beredskap på eventuella bilhaverier.
Idag bestämde jag mig för att testa på det där med att eventuellt, kanske, frysa litegrann, och vara lite ungdomlig igen. Ironiskt nog tog jag på mig min tantigaste kjol! När jag tog på mig min en matchande lila blus jag fått av min moster så började tant-alarmet blinka så kraftigt att jag var tvungen att backa bandet. En vit top fick istället balansera kjolen… sen fegade jag med en stickad kofta (så att jag i alla fall inte skulle frysa om ryggen.)
På väg till skolan stannade jag på den lokala second hand-butiken. Tog där en fika med min mor, drog hem några komplimanger för kjolen (från tanterna, givetvis), sen inhandlade jag en snärtig liten jacka av märket Gina Tricot (kan det bli ungdomligare?). No more tant-alert!
När schemat varit pressat och man kämpat med en evighetslång hemtenta, då är det lätt hänt att man faller in i att göra ingenting när man får en ledig dag, som idag. Helgerna brukar ju mest ägnas åt jobb och renovering. Imorgon börjar ett nytt kursmoment, men idag passar jag på att bara äta, skita och sova.
Trots att jag ignorerat mina pelargoner de senaste månaderna så är de fortfarande gröna och fräscha. De har fått stå kvar i fönstret i hallen, som på vintern förvandlas till kallfarstu. De har inte fått något vatten, alls. Jag är en riktig pelargonamatör, och testar mig fram. Vad jag förstår så ska min klippa ner pelargonerna på hösten, men jag tänkte klippa ner de rangliga nu istället… Vi får se hur det går. Hur brukar ni göra? Några heta tips på hur man får dem låga och buskiga?
När vi köpte huset ingick lite möbler i köpet. Ägaren var faktiskt här och hämtade grejer efter att vi hade fått tillträde. Uppe i en av skrubbarna på vinden stod ett skänkskåp i teak. Den tidigare ägaren visade inget intresse för detta, därför gissar jag att skänken stått här i huset sedan 60-talet då den var nyinköpt. Den´har ett stort linneskåp, ett barskåp och fyra lådor.
I lådorna har jag lagt i rutigt hyllpapper som finns att köpa på ICA, senare ska jag även klä in hyllorna i linneskåpet, som tyvärr inte är originalhyllorna. I plastpåsen ser ny några brev som är adresserade till sonen till mannen som byggde huset. Breven är halvt uppätna av råttor och jag fann den nedgrävda i sandgrop under en mycket mystisk lucka i golvet på övervåningen. Vad som står i breven blir veckans cliffhanger…
Ett hyllat kostymdrama sänds nu på Svt. Jag har precis inspekterat första avsnittet och jag kommer garanterat inte missa det andra! Hur kan man motstå en bra story och allt detta ögongodis? Året är 1912, samma år som Titanic förliser, och denna händelse får en central roll i serien. Klädmodet under denna tid tycker jag är alldeles förtjusande, vilket man får många smakprov på i serien.
Se första avsnittet HÄR.
Tänkte tipsa er om en nystartad blogg. Vissa har redan hunnit före mig, men tack vare den fina kommentaren jag fick av bloggerskan så kan jag inte låta bli att tipsa lite ändå. Lite extra besökare och kommentarer fungerar ju alltid som lite extra morot, som man kanske kan behöva i början.
Allt det gamla goda, heter bloggen. De första inläggen verkar redan lovande och med en sån här fantastisk glassamling så kan man väl ändå inte låta bli att förundras?
Här om dagen blev jag tipsad av snälla Ulrika att det fanns en 40-talssoffa som stod och väntade på mig på Erikshjälpen i Gävle. Idag passade jag på att utföra fyra ärenden i stan sen åkte jag för att titta på soffan. Modellen var ultimat och ovanligt djup! Men…… när jag och en timmerman på 100 kilo provsatt så var det lite som att kräla omkring i en ormgrop i mitten. Det sved lite att lämna den kvar, men jag får uthärda väntan på att nästa soffa dyker upp.
Ingen soffa alltså, däremot låter jag en tjuvkika på två plagg som fick följa med mig hem.
Hittade på min gamla kamera när jag städade. Upptäckte att jag hade bilder på minneskortet som inte blivit inlagda i datorn efter att jag fick min systemkamera. Det bjöds på en hel del överraskningar. Bland annat togs jag tillbaka till min systers bröllop, midsommarafton och här, till en auktion i Österbybruk.
Uppenbarligen hade jag fastnat för dessa fat, och jag förstår varför. Jag hade också framförhållning att fota stämpeln så att jag skulle veta vad servisen hette.
Luxor var namnet! Och visst ser det väl lyxigt ut? Från Gefle porslin, design: Arthur Percy.
Här hade jag inte haft lika mycket framförhållning och fotat dekoren på fatet (!), utan endast fokuserat på stämpeln. Samtidigt var det inte svårt att Googla fram dekoren när jag hade namnet Wexiö. Hur som helst så är gamla porslinsstämplar så himla fina, som små egna konstverk! Tyvärr syns inte Gustavsberg-ankaret så bra på denna bild, men även det är himla fint.
Jag som inte är så imponerad av Alla hjärtans dag hade inga som helst intentioner att uppvakta the män idag. Jag har gjort det förut, när jag var nykär, eftersom att jag visste att jag borde. Sen har seden dött ut här hemma. Vi är ju paret som firade vår treårsdag med en axelryckning. Men idag var det något lurt i luften. Dän the män kom hem med en bukett tulpaner! Vadan detta! Jag blev överraskad och glad. Inte nog med det… jag fick lova att inte tjuvkika när han hämtade en present i bilen. När han kom in igen sa han “Jag vet att det här är en present som inte är korrekt ur genusperspektiv, men…”
Voila!
Den luringen hade köpt den där dammsugaren från Bosch i retro-stil som jag smygsuktat lite efter. Slangen är ju så fantastiskt fager, samtidigt som jag är hemskt svag för den gräddvita färgen. Har man tur kanske det blir lite roligare att dammsuga nu?
Klänningen som jag köpte på auktion för 3 år sedan som jag aldrig använt, fick helt plötsligt följa med på äventyr när det vankades fondue. Till Dan rotade jag fram ett par bruna manchesterbyxor och skjortan till höger som andades tydligt 70-tal. Tyvärr kunde ingen bred stormönstrad slips göra den sällskap. Hade det varit avtalat att vi skulle ha 70-talstema hade vi givetvis gått med all in, och inte själva kört smygtema. När vår matsal klar så kanske man skall börja köra tema-kvällar. Gå igenom 1900-talets årtionden, och laga mat ur gamla kokböcker och klä sig tidsenligt. Det bjuds helt klart på för få temafester nufötin!
I LÖVE Tradera. Ropade precis in tre band av Byggnadsindustrien, ett uppslagsverk från 1925. Slutet av veckan kommer jag med andra ord tillägas åt porrläsning på hög nivå.
Ikväll ska vi ta på oss de tonade pilotbrillorna, de utsvängda jeansen, platådojorna, fixa Farrah Fawcett-frilla och ta med oss vår fondue-gryta och gå över till grannen på 70-talsafton. Eller ja… det med grytan är i alla fall sant. OBS. Grytan på bilden har inget med brevet att göra. Min saknar grön färg. Snyft.
När man ser denna bild blir man väldigt sugen att go all in och peppra övervåningen med Morris-mönster. Denna tapet tycker jag inte binder rummet till en specifik tidsera. Jag stöter nämligen på lite patrull här hemma när jag blandar gobelängtapet anno 1900 med rak, strikt teak anno 1960. Jag gillar att blanda. Men min dröm är ändå att ha ett stort hus med många rum så man kan inreda olika rum i olika stilar, ungefär så som man gjorde under 1800-talet då man ibland inredde olika rum i olika nystilar.
Bilden har jag lånat från Byggfabriken.
När jag handlar kläder på second hand så brukar jag inte vara så noga med valet av storlekarna. Huvudsaken är att plagget går på, resten kan justeras, antingen med ett skärp eller med lite nål och tråd. Magiskt nog brukar jag dock hitta sånt som inte behöver sys in. Men, jag tänkte visa en klänning som jag köpte på denna loppisrunda. Jag betalade 30 kr för den färgglada men ack för stora klänningen. Jag tänkte här visa hur jag syr in den på bästa amatörvis. Tyvärr glömde jag ta en “före-bild”, så ni får hoppa direkt in i intagningen.
Denna klänning är i fyra stycken, vilket i regel betyder att den har fyra sömmar som kan tas in. Dock hade denna klänning dragkedja i ryggen och knappar på sömmen i fram. Jag brukar undvika att ta in vid dragkedjan eftersom det är krångligare. Är det dragkedja i sidan tar jag in klänningen i ryggen och vise versa. Jag vänder klänningen ut och in sen nålar jag in klänningen till lagom passform. Jag brukar nåla på längden för att se i vilken riktning jag skall sy.
När jag tar av klänningen från provdockan (eller mig själv) så viker jag den dubbel på längden och markerar var sömmen skall sluta på båda sidosömmarna. Är klänningen så mycket för stor som denna var så krävs det i regel att man tar in den längs hela sidan, annars lägger sig sidosömmarna i veck ändå. När jag syr räsar jag på med en lagom gles raksöm så att den lätt kan sprättas upp. Självklart klipper jag inte bort överflödet.
Så här blev resultatet. Från att ha haft lika bra passform som en sopsäck så ser den helt plötsligt ut att vara i hyffsat rätt storlek.
 |  |
En av nojorna som drabbat mig i samband med att jag blir allt äldre är att jag upplever att mitt ansikte blir mindre och mindre symmetriskt. På skoj testade jag att spegelvända min ena ansiktshalva för att se hur mitt ansikte skulle se ut om det var symmetriskt. Jag insåg att minsta vinkel på huvudet påverkar resultatet kraftigt. Jag skrattade gott åt min symmetriska variant och kände mig ganska nöjd med mitt asymmetriska jag. Visade dock bilden för min sambo som tyckte att jag var söt…………………………… Han såg alltså inte att bilden var manipulerad!
Jag stället mig nu frågande kring hur jag skall tolka denna händelse. Alternativen ser jag som dessa:
Med hjälp av två fula mobilbilder tänkte jag visa vad jag avstod ifrån idag.
Likt traditionen bjuder så åkte jag förbi mitt loppisställe på vägen hem från skolan.
Soffan jag provsuttit och smekt lite varje gång jag varit där. Idag slog jag på stort och provlåg den. Den kostar 350 kronor, och priset må till och med vara prutbart. Det enda problemet är att jag egentligen är ute efter en bulligare soffa, typ 40-tal, SAMT att jag vill ha två stycken som matchar varandra.
Detta är ytterligare en möbel som jag avstod från idag. Armstöden är i teak, benen svarta och klädseln i gul galon. Tyvärr var galonen sprucken, och stolen behövde en allmän uppfräschning. Men betalar man 150 kr så kanske man kan kosta på den lite omvårdnad? Den var väldigt låg och sittkomforten var mycket bättre än vad man kunde ana.
Vad tycker ni, skulle jag slagit till på något?
Nu finns det en hyffsad chans att ni som läser min blogg kanske också läser Karins Konstgrepp. Om inte så har ni mycket att jobba igen. För ett tag sedan efterlyste Karin lite tvåvägskommunikation då vi läsare kunde ställa en fråga, eller berätta om oss själva. Jag blev så till mig över hur fasligt snygg bilden var att jag glömde att berätta eller fråga något. Däremot konstaterade jag att hon och katten var rysligt färgkoordinerade. Detta fick jag till svar på min “fråga”.
Nu kan jag omöjligt titta på dessa bilder utan att skratta ihjäl mig. Tack!
Hittade en väldigt trevlig sida på nätet som helt fokuserar på svenska neonskyltar. Sidan heter följaktligen: www.svenskaneonskyltar.se
På första sidan kan man läsa:
“Neonskyltarna försvinner i rask takt och detta är ett försök att arkivera en del av den Svenska skyltdesignen och bevara den för framtiden åtminstone i bild. Hoppas ni som jag fascineras av de ofta kreativt utformade skyltarna.”
Jag är helt klart fascinerad. Det som var det roligaste med denna sida är att läsarna kan skicka in bilder på skyltar som sedan är kategoriserade efter ort. Jag hittade till exempel en mindre drös med skyltar från Tierp. Till och med Östervålas enda neonskylt fanns dokumenterad. Den som jag så många gånger har tänkt att skriva ett blogginlägg om.
Det finns alltså möjlighet att göra en god gärning och skicka in bilder på skyltar man lyckats fånga på bild. Gört! :)
Idag fick jag ett mms från min bror som var på Kupan i Norberg. Han hade tagit bild på en klänning som han undrade om han skulle köpa åt mig. Tyvärr var den inte i min storlek men hur som helst är det bra att ha sin familj som förlängda fyndarmar.
Apropå Norberg då, så kom jag att tänka på förra sommarens enda semesterdag som vi tillägnade annat än jobb. Året innan åkte vi till Montenegro och åt kulinariskt medelhavsmat. Detta år åkte vi till… Norberg… och åt plankstek. (Hela sanningen är att vi passerade Norberg på vägen hem då vi varit på Vallby friluftsmuseum i Västerås).
Vid min premiär på denna ort var allting stängt, så jag nöjde mig med att beundra alla fina hus istället.
Jag tror minsann detta ställe är värt ännu ett besök. Helst när Kupan är öppet, samt Elsas Café som man kan se skuggan av nere i vänstra hörnet på denna bild :p Det skall tydligen vara något extraordinärt.
 |  |
Onsdagar är bra dagar. Då slutar jag i skolan klockan 12.00 och hinner därmed in på en lokal secondhand-butik när jag är på väg hem. De har bytt lokaler och inte haft så mycket kläder till försäljning efter flytten. Idag lyckade jag dock rafsa ihop lite grejer jag gillade. Klänning, handstickad kofta och skärp. Sammanlagt betalade jag inte mer än en hundralapp.
