Privatdetektivens tapetbyrå

Jag berättade ju tidigare om fynden under golvet. Hittade slutligen fyra brädor med denna tapet som jag lyckades pyssla ihop, ändå är mönstret inte komplett. Men man får i alla fall en hum om hur tapeten sett ut.

På www.interior1900.se kan man finna denna tapet som är tryckt på 1960-talet.
Visst anar man en viss likhet?

Med rätt färg på denna hade den varit en vinnare, men jag känner inte för att ha en sådan brun och enfärgad tapet. Trots mönstret så känns den monoton.

www.tapetorama.se och www.interior1900.se är två guldgruvor när det kommer till att leta gamla tapeter. Förvånansvärt många 60- och 70-talstapeter är faktiskt inspirerade av mönster som andas sekelskifte 1900. På en av dessa sidor har jag faktiskt funnit en “originaltapet” från vårt hus. Skynda fynda!

Termos William Morris

För en vecka sedan fann jag min lilla kaffetermos ligga skändad på min sambos bilflak. Ytan var sönderskrapad, locket trasigt och sist men inte minst så var den full med kaffe… som hade blivit till is. Kaffe som fryser expanderar, och därmed var till och med insidan av termosen bucklig. Vandaliseringsskickligheten hos denna man slutar aldrig att imponera mig. Efter att varit med om denna traumatiska upplevelse har termosen inte blivit sig lik igen. Jag överväger nu att skicka iväg den på långtidsvård. Detta särskilt efter att jag funnit dessa snyggingar. Jag älskar ju Morris-mönster… så jag tror bestämt att den vänstra skall få jobba som avbytare ett tag.

 

Du finner dem på www.odshop.se, tyvärr framgår inte hur mycket vätska som ryms i dem. Inte för mycket hoppas jag, om de nu skall få plats i handväskan.

Ett alternativ till vimplar

Jag är faktiskt inte så himla förtjust i det där med vimplar och girlanger som inredningsdetalj. Det är för sött, gulligt och käckt för min smak. När jag rotade i gamla mappar på datorn hittade jag dock två girlanger som föll mig i smaken. Tyvärr kan jag inte källhänvisa då jag inte vet vem som skapat dessa. Hur som helst gillar jag dessa alternativa budskap som säger annat än “välkommen hem” och “carpe diem”.

…tänker vi väl alla att vi vill göra en vacker dag?

…behöver man tänka när den episka skiten inte faller på plats.

Snart en kulturskymning?

Idag har hela dagen vigts åt att agera flytthjälp. Min svägerska skall flytta in i ett flerfamiljshus från 1930-talet som visade sig ha ett underbart trapphus. Dörrarna som var i fint originalskick skulle givetvis hyresvärden byta ut. Hemskt snyftigt tyckte genast jag och the män. Vi vill adoptera dem, men vad skall man med dylikt till? Brevinkastet är också en klassiker som jag älskar, men de löstagbara Aviso-bokstäverna. Kolla också ringklockan så liten rund och gullig, i vit bakelit. Sist men inte minst då…………… tapeterna! Gah, så himla snygga! Jag älskar dessa stilkombinationer. En dörr i original från 1930-tal bredvid en tapet som flyttade in runt skiftet mellan 60 och 70-tal. Hus med årsringar, I love it. Önskar att de kunde bevaras och istället kompletteras.

Tapet Pigkammaren

Ganska många som hittar till min blogg verkar googla efter tapeten som heter Pigkammaren. Dock möts de endast av detta inlägg. I och för sig så är tapeterna i den pigkammaren snyggare än tapeten som faktiskt eftersöks, men de finns ju tyvärr inte att köpa.

Whoomp – here it i-is!

Tapeten Pigkammaren finns i Boråstapeters kollektion Anno 1905. Men det kanske ni googlare redan visste? :)

Bufferibuff.

AAAAH – så här galen blir man när man knäcker 100-årigt smide som hjälper oss att kontrollera matoset. Ingen köksfläkt finns, endast ett spjäll uppe i spiskåpan. Men det kan du glömma att vi kan öppna nu. Så ser ni nu någon kärring i städrock som luktar matos på bynn, så vet ni att det är jag.

Det positiva med dagen är att det är fredag.
Att jag suger på en starköl.
Att det nalkas smördegspiroger.

Klänningen är nr 2 av 5 från loppisrunan. Underklänningen är mammas gamla som även den invigdes idag.

Konsten att romantisera det förflutna

Jag har scannat lite negativ från tiden jag gick en fotoutbildning på gymnasiet. Jag har väldigt många negativ sam aldrig blev framkallade. Därför är det extra spännande att titta på bilderna. Detta är en del av the never seen footage. Två bilder på mig när jag sitter på en pall i en studio och är extremt obekväm framför kameran. En hel rulle men flamsbilder. Inte en seriös bildruta i sikte. När jag ser bilderna drabbas jag av en sudd av ofrivillig nostalgi. Tankar som “det var bättre förr” börjar rulla. Skrockande hör jag mig själv säga “Håhåjaja, där var man minsann ung och oförstörd”. MEN, jag VET ju att det inte var så. Så förstörd som jag kände mig under gymnasietiden har jag nog inte känt mig varken förr eller senare.
Varför gör man på det här viset? Det är väl ett känt fenomen att man många gånger glömmer det dåliga och romantiserar det förgångna. Jag trodde dock aldrig att jag skulle romantisera mitt eget liv. Jag har ju all fakta på handen. Jag minns alla rädslor och allt det jobbiga. Ändå kan en bild framkalla den skrockande kärringen i mig som med ett leende på läpparna och skimmer i ögonen får hastiga känslor av nostalgi i hjärtat.

Vad är det som gör att man romantiserar så förskräckligt? Är framtiden så hopplös att vi måste blicka bakåt för att finna trygghet? Retro, antikt, vintage, byggnadsvård, nostalgi, husmoderlighet, vad säger allt detta egentligen om vår samtid?

Helgens exposé

I lördags:

• invigde jag den första klänningen från veckans loppisrunda.
• var jag på middag hemma hos bror och firade fars födelsedag.
• var jag på middag hemma hos bror och firade fars tillfrisknande från cancer.
• halkade jag omkull utanför brors hus och tog emot mig med kameraobjektivet.
• spräckte jag kamerans UV-filter.
• fotade jag (med sprucket filter) en sneak-peak på klänning och badrum.

Drive by shooting

På dag 8 av utmaningen så berättade jag om mina ögonblicksfotografier. Som passagerare sitter jag ofta med kameran i högsta hugg och fotar sånt som susar förbi. Här är ett hus i Stålbo som mitt hjärta bultar lite extra för. Detta foto tog jag för flera år sedan.

Idag passerade vi där igen. Hustomten fungerar faktiskt endast som hästhage, och där bor denna häst. Grannarna som vi idag besökte berättade att han är 27 år. Det vore verkligen en sweet deal att få flytta in hos honom.

Fynd under golvet

Jag har ju tidigare nämnt att vi håller på och renoverar övervåningen i huset. Det har varit ett långtidsprojekt som nu börjar ta form. Tyvärr är inte golvet på hallen komplett. Under ena snedtaket ligger endast ett glest brädgolv löst i spånet och under det andra snedtaket (som nu är en takkupa) så ligger detta golv. Det är ihoplappat av lite allt möjligt. Jag var villig at behålla det precis som det var, när man möblerar och lägger mattor spelar det ju inte riktigt någon roll hur det ser ut. MEN, min sambo som är timmerman/snickare fick allergiska utslag när jag tyckte att golvet var charmigt. Så igår rev jag således upp det.

Här har jag tjuvstartat.

Den skarvade delen av golvet visade sig bestå av tapetserad pärlspont!

Två sorter rent utav! Den blåa är en dröm.

Som synes var det tämligen spånfattigt under golvet. Vi kommer att lägga ner de tapetserade bitarna under golvet och fylla på med kutterspån. Ett litet gömt tidsdokument får det bli. Golvet som kommer att läggas är identiskt med originalgolvet. Det är däremot i hela längder och är hämtat från grannhuset. Jag ser fram emot att möta det nygamla golvet istället för denna syn när jag öppnar sovrumsdörren framöver.

Flykten från Colditz

Jag vet att det är sent påtänkt att tipsa om en miniserie vars första del redan har sänts. MEN, jag gört ändå. Ikväll kl 20.00 på tv 8 kan ni se andra och sista delen av serien Flykten från Colditz. Serien utspelar sig under andra världskriget och handlar om några brittiska fångars flyktförsök från Colditz. Parallellt får vi följa en lövestory i London.

Filmen finns att köpa för 89 :- på Discshop och ni är sugna.
Ta och glutta in trailern: http://www.imdb.com/video/screenplay/vi3871211801/

Kanske känner ni igen Damian Lewis från Band of Brothers? Här skriver han ett fejkat dödsattest för att lägga rabarber på sin väns flickvän. Åh så lömsk, men ack så snygg.

Att välja tapet…

På övervåningen är det “snart” aktuellt med en tapetsering. Jag var in på en butik och gluttade i tapetpärmar idag. Detta var tapeten jag ville sniffa på i verkligheten. Den kommer från Sandbergs och heter Katarina. Givetvis hade de inte just den kollektionen där jag var.

 

Så jag fick nöja mig med att titta på andra. Min pissiga mobilkamera kan inte riktigt återge hur de såg ut. Men… denna tapet är faktiskt min sambos favorit. Gul med vita prickar och stora rosa blommor. Otippat?
Den kommer från Boråstapeter: kollektion Bohème.

Denna tapet är också fin. Den andas tidigt 1900-tal och kommer från Decor Maison och kollektionen heter Modern Classics.

Jag är ju barnsligt förtjust i småfåglar. Bränner stora pengar på solrosfrö varje vinter. Därför blev jag lite förtjust i denna tapet som jag tror finns i kollektionen Falsterbo hos Boråstapeter.

All time favorite är dock denna tapet. Den har jag fluktat på i flera år. Den är egentligen mörkare än vad den ser ut att vara på bilden. Även den är i kollektionen Modern Classics från Decor maison. Den är riktigt mörkbrun och den ljusa färgen är egentligen en blandning av guld och brons.

Vilket mönster gillar ni bäst?

Sinnesslö student söker ordning och reda.

En sen natt på MSN för många år sedan så gjorde min kompis denna bild åt mig.

Idag förtjänar jag den verkligen, jag glömde för h-vete min pappas födelsedag igår!
Aldrig i hela mitt liv har jag glömt någon födelsedag bland mina närmsta.
Jag skäms.

Om vi frångår denna fadäs så anser jag att det också finns ett ton humor i bilden, tåren under vänster öga är ett riktigt guldkorn.

Peppermø, kaffebrø, sinnesslø?

Detta är vyn för dagen. Ligger i soffan och försöker översätta norska citat och uttryck som peppermø. Artikeln heter “Det tredje kjønn? Enslig kvinnelighet 1870-1920”. Den är väldigt intressant men jag känner mig ungefär lika läskunnig som en förstaklassare. När jag är klar med läsningen skall jag kanske plocka ner den kvardröjande julgirlangen. Men varför brådska. Slaktade granen så sent som igår. Håhå, traditionsbryterskan från Ensamheten.

Att alltid ligga steget efter…

Äntligen har min amaryllis behagat att visa sitt rätta ansikte. När jag köpte den hade inte ens någon knopp tittat fram och jag insåg att jag inte skulle få se den till julen. Dock var det värt all väntan för att få denna istället för en gammal vanlig röding.

Dessutom doftar den som en blandning av lakrits och viol.
Jag säger som fru Montazami: Mums…

Fynden rullar in som de ska, det går bra nu.

Igår var jag i Gävle och gjorde en rejäl loppisrunda. Köpte bland annat 5 klänningar. Bilder kommer strax. Så länge får ni hålla till godo med dagens loppisfynd.

En sån här låda tänkte jag köpa på Tradera för ett tag sedan.

Nog för att lådan är dödssnygg, men det var innehållet jag ville åt.

Was is das?! Jo, en “maskin” att stoppa strumpor med, eller laga dukar med osv… Med denna maskin bildar man en slags varp som man sen kan väva med stoppnål. Ja, lovar att visa den in action sen… tyvärr saknades en bricka att spänna fast tyget med. Men jag tror det skall gå att ordna med en träbit. Priset för den fabulösa tingesten? 20 kr.

Inte nog med det.
Jag köpte även denna filt för 40 spänn.
Helt felfri, ser praktiskt taget oanvänd ut! Skulle vi kunna säga att det är en 40-talare?

Sökes: elegant par som kan peka med hela handen.

När man kliver in i vår hall möts man av tre vägval, kök, toalett, och kontor. Ingenting guidar besökaren på rätt väg, då dörrarna i regel alltid är stängda. Jag har tänkt att i alla fall en WC-skylt skulle vara på sin plats. Har faktiskt köpt en i emalj, men jag känner inte att den är klockren. Allra helst skulle jag vilja hänga upp detta stiliga par på min toalettdörr. Jag har sett dem i offentliga lokaler.

Jag gillar verkligen hans cigg och nonchalanta look.
Men vad tror ni, är det en spegel eller abborre hon håller i sin vänstra hand?

DÖ tösnö!

Det ojas ju väldigt mycket över kyla och snö när dessa element drabbas oss. Själv är jag väldigt nöjd med en rejäl vinter. Men detta pissväder som är nu avskyr jag verkligen. Har hellre 30 minusgrader än töväder. Jag har skottat snöblask och hackat is halva dagen. Dagar som dessa är en av de få jag verkligen längtar till sommaren då jag kan svassa runt barbent i sommarklänning.

Färgfyrverkeri

Idag kom den, som ett paket på posten! (no pun intended)
Järdrar vilken färgfröjd den är. Dock lyckas jag inte få fram det riktigt på den här bilden heller tack vare den risiga belysningen. Men. Cerise och orange, kan det gå fel? NEJ!

Dörren i bakgrunden förstärker effekten något. Den är som synes knallröd och är masonitbeklädd. Det är en kvarlämning från det gamla masonitköket som den förra ägaren rev ut (Snyft!). Jag vill behålla den på detta sätt, men har fått ta emot en del klagomål på färgen och masonitbeklädnaden. Vad tycker ni, hot or not? Under masoniten döljer det sig antagligen en björkådermålning.

Konkurrens i garderoben

Igår när jag satt i skolan och grupparbetade som mest så budade jag hem en klänning på Tradera som står i direkt konkurrens med denna färgklick:

Så här såg objektsbeskrivningen ut:

Härlig vintageklänning 60-tal. Svensktillverkad märkt "Kerema-modeller". Klänningen är tillverkad av acetatfibrer, ett sidenliknande tyg av konstfibrer. Tyget gick lätt att färga i starka färger vilket klänningen är ett bevis på. Lättskött material, bara att skölja upp, torkar fort. Klänningen är båtringad och skuren omlott fram. Dekorerad med rosetter på axel och höftparti.

Vilken tycker ni vinner i tävlingen: mest vågad färg- och mönsterkombination?

Generationsskiftets dolda baksida

Imorgon skall jag träffa min familj och frånsäga mig mina framtida rättigheter att bo här.
Det svider mer i hjärtat än vad jag kan beskriva. Men sådan är verkligheten och jag måste vara realistisk. Vi skall alltså diskutera gårdens framtid och min bror är den som skall ta över facklan efter mina föräldrar.

När jag var yngre tyckte jag att det var öde att bo här. Och det är det ju också till viss del, öde. Men nu när jag är vuxen så ser jag tjusningen och hur mycket platsen format mig som person. Därför finner jag det väldigt svårt att släppa taget. Det här är ju det som kallas rötter. Platsen hyser allt som jag vurmar för. Men, jag är varken lantbrukare eller skogsbrukare och därför väljer jag att bita i det sura äpplet istället. Jag hoppas innerligt att jag aldrig kommer att ångra mig.

Hus bortom all räddning?

När jag jobbar och pratar med kunder så är det en sak jag ofta får höra: “Tyvärr så gick det inte att bevara…”. När jag läste senaste numret av Gård & torp så fann jag en insändare med bifogade bilder på ådermålningar på dörrar och ett väggfast skänkskåp. I insändaren stod det: “Tyvärr kunde inte skänkskåpet räddas!”. Som svar på insändaren så förespråkar man att ådermålningarna bör bevaras och att ett skänkskåp hade varit perfekt förvaringsutrymme.

Min åsikt i detta är: Ingenting är bortom räddning om man inte VÄLJER att det ska vara det. Allting handlar givetvis om smak. Egentligen borde man säga: “Tyvärr så passade det inte in inom ramarna för vad jag tycker är snyggt/fräscht/modernt/värt att lägga ner tid på, därför rev jag ut skiten”.

För att illustrera att det nästan aldrig är försent för bevarande så tänkte jag visa ett jobb som min sambo gjorde förra vintern. Objektet var en hölada som stod i en vägkant.

Något suddig bild, men jag tror ni får en hum om skicket.

Torvtak, tänker ni? Nej, ett genomruttet spåntak döljer sig under mossan.

Ladan plockades ner och fraktades hem till verkstaden. När timret kom in i värmen så visade det sig att många av stockarna endast hölls ihop av tjälen. Så när de tinade upp så gick de helt enkelt sönder.

 
Väl på plats igen är ladan fortfarande i originalutförande. Även om tak och hälften av timret inte är ursprungligt, så är det fortfarande identiskt.

Hade en privatperson ägt denna lada är jag ganska övertygad om att denne hade sagt:

“Tyvärr var ladan bortom all räddning”.

Men i detta fall fanns pengar att bränna och ingen privatperson bekostade det hela. Därför fanns det möjlighet att säga:

“Ladan skall räddas!”

www.gysingekulturbygg.se

Att ta sig snö över huvudet

Idag var jag ute och skottade snö med en tesked. I alla fall så kändes det så. I regel brukar vi inte ens handskotta men efter att snön vräkt ned och solen sken upp så kunde jag inte motstå frestelsen. Jag hade bara en vanlig skyffel och den var inte riktigt proportionerlig för vad som skulle skottas. Jag ångrade mig när jag skottat hälften och svettig insåg att jag inte kunde nöja mig med att göra ett halvdant jobb. Nu är jag färdig, trött men inte nöjd. Snösläde måste införskaffas! Hur som helst så gjorde solnedgången att våra foder ovanligt gula ut, vilket var tvunget att dokumenteras.

Dagens fråga: Vänöscht i bild'n kan ni si rännulven?

Husfadern

Igår gjorde jag pitepalt till ett halvt kompani. Jag brassade på med fyra kilo potatis, följde olyckligtvis ett recept vilket gjorde att palten blev mycket stabbig. Så numer har jag slagit fast att palt är till för att freestylas.

Så, passa på att ta det till er, detta är den enda husmoderlighet jag tänker bjuda på för en lång tid framöver. Vad som är det verkliga ämnet för detta inlägg är husfadern, som sparade paltspadet och bakade en hel drös med mjukkakor av det. Detta samtidigt som jag låg i soffan och rullade tummarna. Jolåhsåatteh. Hjälpte inte ens till med att diska. Reste mig endast för att sno åt mig en kaka drypande i smält smör.

Life is sweet.

15 minutes of fame

Japp, i morse så sändes intervjun med mig som handlade om loppisfynd. Den blev bättre än befarat trots att jag svamlar på om häftstiftsaskar och dylikt.
Här kan ni se fynden jag pratar om.
Och här kan ni höra intervjun. Klippet börjar med nyheterna så ni får spola lite.

Saker jag INTE köpte år 2010

1. Berguv

2. Dödssnygg klänning (för högt pris med tanke på skicket)

 
3. 40-talshatt

4. Dödssnygg soffa (ångrar mig bittert)

5. Spännande LP-skivor

 
6. Gröna Anna goes luffarslöjd

Vad avstod ni ifrån?