Veckans kulturskymning

Ibland så kan det känna som att man fått ett slag i huvudet och man bara hatar mänskligheten. Mest för att de inte vet mitt, sitt och universums bästa.
Ni vet huset jag skrev om tidigare?
Det vi tjatade om att vi skulle få köpa men fick nej och åter nej.
Utgångspriset var 525 tkr schweinigt billigt tyckte jag, och var bitter.

Vi har ju redan hunnit köpa hus, ett mindre, dyrare, med mer jobb på.

Nu har det kommit in ett skambud på 350 tkr... OCH om ingen bjuder över så säljs huset för den summan. Min domedagsprofetia är nu att när man lägger ett sånt skambud så tycker man att huset är skit och att ALLT måste rivas ut och göras om för att det ska vara beboeligt. Och... nu känner jag mig desperat och bitter. Jag försöker övertala vettiga människor att köpa det, de människor som har en uns av feeling i kroppen av att vår kulturhistoria är värdefull.

Skrädderiet som är intakt.

Är man helt skadad när man tycker att det coolaste man sett är att den gamla tvinnade elkabeln sitter kvar på sina porslinsisolatorer men strömbrytaren är utbytt mot en i funkisstil? Jag älskar sådana charmiga blandningar.

19 augusti 1985, dagen då tiden stannade i skrädderiet?

Gör en gärning och köp!
http://www.hemnet.se/beskrivning/709203

Bilderna tog jag på visningen.

Working girl

…när jag inte bloggar. Jag är nämligen busy med att jobba och att njuta av sommaren. SÅ, jag har inte tid att sitta vid datorn. Oh, the joy!
Bilden tog jag vid ett besök hos mina föräldrar.
Det finns inget bättre ställe på sommaren.

http://www.bluegrass.nu/

Ses vi i Torsåker på Blusgrassfestivalen ikväll?

Masonit i mitt hjärta

Kök i fantastiskt originalskick.

Hur kan någon påstå att masonit är satans påfund när de ser denna bild?

3/5-dels masonitpanel även här.

För 3 somrar sedan jobbade jag för ett bokförlag som gjorde en inventering över alla hus i min hemkommun. Jag åkte således runt och knackade dörr och bad om att få komma in och ställa lite frågor. På så vis fick jag komma in i massvis med hus som jag annars inte skulle haft någon möjlighet att besöka. Detta huset fastnade i mitt hjärta. Där bodde en äldre dam tillsammans med sin syster. Jag fick truga ett tag innan hon vågade släppa in mig, men väl inne så gick intervjun hur bra som helst. Varje gång jag nu passerar huset då jag åker hem till mina föräldrar så brukar jag sakta in lite och peka och säga "Det däär huset, det dääär huset är oslagbart fint inuti!". Samtidigt har jag bävat över dagen det blir till salu. VEM kan tänkas bevara den ådermålade originalköksinredningen i masonit? Den är ju inte ens nött runt ticka-handtagen! En lokal målare hade sett den och sagt att det var den finast bevarade målning han sett. Tänk om DET stått i mäklarannonsen. Nu kan det ju vara så att jag tror för illa om folk, men jag tvivlar. Det är faktiskt inte många som ännu förstått hur fantastiskt det jag visar bilderna är.
Givetvis har det varit en och samma släkt som ägt huset sedan de byggde det, det brukar ofta synas på att man vårdat inredningen med lite extra kärlek.

Se annonsen på Mäklarcentrum

Gård till salu

Någon har börjat renovera denna fastighet, men har möjligtvis tröttnat och säljer nu fastigheten. På gården finns två bostadshus, man kan alltså bo i det andra när man renoverar detta. Lovely!

Fastighetsbyråns annons