Inget som är framrotat i någon loppislåda.
Den prickiga skjortan bar min mor när hon under tidigt 70-tal träffade min far för första gången, på Folkets park i Gävle. Den passar mig perfekt idag och det är en alldeles speciell njutning att bära den. Den rutiga skjortan har tillhört min far. Det är en enkel arbetsskjorta som han arbetat och slitit i så pass mycket att min mor omsorgsfullt fått laga den på flera olika ställen. När dessa skjortor hänger bredvid varandra på min sovrumsvägg så ser jag inte två skjortor. Jag ser mina föräldrar, och livet de har haft tillsammans.
För övrigt kan jag tillägga att jag inte ansträngt mig ett dugg för att få en sovrumsvägg i äkta shabby chic-stil. Shabby chic kittlar mina kräkreflexer in absurdum. Väggarna såg ut som så här när vi köpte huset. Rivningsvirke som återanvändes här huset byggdes, troligtvis. Sovrummet består av golv även på väggarna med andra ord.
